Rullar fram
Söndagen avslutades på ett finfint sätt med ett grindpass och min andra cash i PokerStars Big $109 på en månad. En nog så viktig seger i min turneringsutmaning mot min vän och podcastpartner Koivu. Jag kan till och med leva med att jag ligger tokback i procentbyten både mot Koivu och övriga världen, nudge nudge….
Helgen höll dock på att få en helt annan utveckling än en grindavslutning. Ett drygt dygn tidigare kom vi undan med blotta förskräckelsen. Farandes i relativt hög fart i södra länkens tunnel i Stockholm börjar bilen bakom oss blinka frenetiskt med helljusen. Det råder inga som helst tvivel att det är en signal till mig, och var och en snabbt räkna ut att det är en signal – om man inte känner igen bilen och dess förare – om att något är dåligt och akut. Stannar till och parkerar i en fick i tunnel, vilket i sig känns jävligt obra. Okulär besiktning: ingen punktering, avgassystemet sitter fast, bagageluckan stängd och inget hänger ut. Kör iväg igen, in på närmaste bensinmack där jag hoppar ur och ber hustrun köra ett varv medan jag glor utifrån. Problemet uppenbarar sig tämligen direkt. Höger bakhjul wobblar som ett barn som just lärt sig cykla. Att jag inte kände några krängningar är skumt i sig, men klart är att jag inte ska nånstans med det där hjulet. När jag tittar igen ser jag att lättmetallfälgen fått en centimeterbred, en decimeter lång spricka som äter sig inåt från kanten. Det lär inte varit någon stor marginal till en mindre katastrof.
Ett däckbyte senare kunder dock helgplanerna fortgå, och vi hann med det ursprungligen planerade schemat.
