Ibland är det bättre att bilda sig en egen uppfattning
Det går inte att pinpointa pokerspelare som grupp och etikettera dem alla på det ena eller andra sättet. Visst finns det garanterat ett och annat drag som är överrepresenterat, men annars är det precis som i alla andra segment i samhället en ytterst heterogen grupp bestående av olika individer. Många av dessa människor kommer förr eller senare att få dras med att pekas ut som douchebags, mer eller mindre med rätta. Ibland på grund av ett upprepat mönster i spellokalen, ibland utifrån en enstaka incident. Ibland för att de har en personlighet som inte matchar de som sprider ordet vidare.
En person som jag flera gånger hört utmålas som en deucebag är Kassem ”Freddy” Deeb. Jag känner inte Freddy närmare, men vi nickar åt varandra när vi ses, och har utbytt artighetsfraser en handfull gånger genom åren. Första gången jag sprang på honom var under EPT-turneringen i Köpenhamn 2010 då mer eller mindre var det enda stora utomeuropeiska namnet. Då detta var pre-black friday hade amerikanerna på allvar inte börjat vallfärda till europatouren utan det var absolut flest kontinentproffs som slogs om pengarna. Freddy hade dock besökt släktingar och passade på att stanna till i den danska huvudstaden.
En morgon innan turneringen startade satt jag vid ett barbord i lobbyn och plöjde startlistor när Freddy Deeb kom släntrande ut ur hissen. Han nickade och log och jag frågade om han var nöjd med dagens lottning. en hade han inte sett, sa han. Jag förklarade att jag satt med seatingen framför mig, och han kom fram och studerade sitt bord och nickade. När han var klar frågade han om jag ville ha en kaffe, och jag tackade ja. Han gick bort till baren, kom tillbaka med en kaffe och ställde framför mig, och ursäktade sig sedan med att han var på språng varpå han tog sin kaffe och återvände mot hotellrummet.
På samma sätt som folk lätt utmålar folk som douchebags har jag ganska lite att gå på i frågan om huruvida Freddy Deeb är en trevlig prick eller ej. Kaffehistorien är emellertid ett tillräckligt skäl för mig att alltid bilda mig en egen uppfattning om vilka på touren som är osköna och vilka som inte är det, snarare än att gå på ordet som färdas i korridorer och kablar.
