Inte imponerad
Han kom, han sågs, han förlorade. Mediapådraget kring en av världens genom tiderna största var enormt, och den enda hypen kring en världsstjärna som jag sett som ens kunnat mäta sig med brassen Ronaldos, var när UFC-fightern Georges st Pierre år 2010 för första gången spelade WSOP main event. Kring bägge två flockades fotografer, railare, övriga spelare och personal. Bägge sponsrades av olika pokersajter. Där slutar dock likheterna.
GSP stannade efteråt och gjorde oräkneliga intervjuer, lät sig fotograferas med alla som ville. Länge stod han där, med ett leende på läpparna. Självsäkerhet lika stor som i oktagonen, men med en ödmjukhet och vänlighet som av naturliga skäl inte låts komma fram på samma sätt i hans andra arena.
Ronaldo hade sagt till att han inte ville göra intervjuer. Att han inte ville att fans skulle fotograferas med honom utanför borden. Att man inte fick hänga för länge i närheten av honom, det störde honom. Han kom med ett entourage av säkerhetspersonal, av vilka en stannade för att se att han fick sitta ifred.
Jag har sett Jason Alexander från Seinfeld spela poker. Ray Romano. Roberto Luongo. Michael Phelps. Boris Becker. Ingen, jag säger ingen av dessa, har behövt en hög med säkerhetsvakter för att kunna komma och spela lite poker. Och om man är så rädd för / trött på / skeptisk till media och fans, förstår jag inte varför man låter sig sponsras. Eller jo, det förstår jag egentligen. Men det lämnar en fadd smak i munnen.