Going south
Den här anekdoten utspelade sig i ett av de högre gamesen i Vegas. En handfull välkända profiler hade suttit en hel dag och spelat cashgame, med en hel del förflyttning av pengar fram och tillbaka över filten. För vissa gick det dock sämre än för andra. Speciellt en spelare – vi kan kalla honom S – fick upprepade gånger lämna bordet för att släntra iväg och återkomma någon kvart senare med en ny halvmiljon – dollars, inte sek – för att kunna köpa in igen. Framåt kvällen, när våra hjältar börjar bli lite mosiga släntrar en av spelets mest namnkunniga personligheter in genom dörrarna. Låt oss kalla honom J. Hälsar på de bekanta ansiktena och köper in. Någon halvtimme in är den nyanlände spelaren plus. Rejält jävla plus dessutom. Han reser sig upp, hänger på sig kavajen och promenerar ut. Så långt inga konstigheter. Det här händer hela tiden, i alla spel världen över. Man lämnar sina marker, går på toa, köper kaffe, kollar sportresultaten på teve, pratar i telefon und so weiter.
Den här killen kommer dock inte tillbaka. Så småningom dyker floor upp, och börjar racka upp den frånvarande spelarens marker. Övriga deltagare protesterar, speciellt S,som hade donerat friskt till stacken som just nu var på väg bort. ”Han kommer tillbaka” invände församlingen. ”Nej, det gör han inte”, säger Floor lugnt och fortsätter racka marker. ”Han ringde och bad oss ta bort stacken”.
Spelarna är, förståeligt nog, rätt jävla irriterade på det här oskicket. Att hit’n'runna i den här miljön ger dig snabbt dåligt rykte. Hur som, spelet fortsätter, och S fortsätter blöda pengar. Upprepade gånger får han gå iväg och hämta mer, oklart var han kan plocka fram den typen av summor i cash på så kort tid, men pengar kommer i alla fall.
Åtskilliga timmar senare bryter solens strålar Vegas Skyline, och vår samling börjar mer och mer frekvent beröra ämnet om man ska avsluta sittningen. Nästan ett dygn i spel börjar göra sig påmint. DÅ öppnas dörrarna till highstakesrummet, och J stiger in. Fräsch som en nyponros, utvilad och med en Starbuckskaffe i handen. Irritationen bland de övriga är påtaglig, men J ursäktar sig svepande och köper in – standardinköp, inte det han lämnade bordet med åtskilliga timmar tidigare.
Efter någon halvtimme har J plockat av S ännu en betydande summa pengar, och en del även från andra donatorer. Han är grisplus. Igen. Nu reser han sig åter igen upp, och ursäktar sig. Någon undrar med klar syra i rösten om det är ännu en smitning på G, men J bedyrar att så inte alls är fallet. Han säger att han dessutom lämnar kavajen på stolen som en gest att han kommer tillbaka inom kort.
Spelet fortgår, och efter ett tag kommer Floor och tar kavajen. ”Låt den hänga”, säger de sittande. ”Han kommer tillbaka”.
”Nej, det gör han inte. Han har ringt igen” säger Floor och börjar racka upp markerna.
