Sent en lördagskväll
”Driver ni med mig?” Ludde kunde knappt tro vad han just hört. Ingen spelomgång på slutet av mörkpokern? Han hade förväntat sig något chicago-liknande med stick på slutet. Det hade varit problem redan från början med att förklara för honom vad mörkpoker ens var för något. Fem kort? Och ingen bräda? Och inte hade han sett Pokerlandet heller. Den nya generationens pokerspelare är inte vad de tidigare har varit, så mycket är säkert.
Sen var det det här med lakanen. ”Packa lakan” hade jag sagt. Det innebar att någon dök upp med ett underlakan och inget mer. På min tid var lakan ett samlingsbegrepp för lakan, påslakan och örngott, men tiderna förändras uppenbarligen.
Vår gemensamma gathering för proffsbloggare och moderatorer hade redan från början fått en något tveksam start, efter ett flertal felkörningar. Till slut hade vi dock hittat fram till den vintersömniga stugbyn och checkat in. Konstaterade snabbt att det inte var stort, och att det nog var tur att vi inte blev fler än fem. Annars hade det blivit rejält trångt. Snabbt fram med badmunderingen och stegar iväg mot äventyrsbadets entré. Redan när vi skjuter upp dörrarna inser vi att något havererat i planeringen. Kön ringlar från kassorna och ut på vägen. Vi pratar några hundra personer. Det visar sig att det är något kändisjippo. Fuck my life.
Killarna förser sig med något som inte är top of the line av hamburgermenyer men det håller dem i alla fall sysselsatta ett tag medan jag promenerar bort till kassan. Jodå, vi skulle kunna få squeeza in oss på pågående sittning på relaxen OCH smita före i kön i så fall. Väl värt pengarna. När vi bytt om och kommit ut i relaxen inser vi att avdelningen mer är någon sorts bad-bar. EN jävla bubbelpool på alla gäster. Vi kör i alla fall ett dopp, ett par öl och lite bastu innan vi lämnar rip-offen och återvänder till stugan.
Resten av kvällen spenderas med ett homegame enligt modellen ”kan det förklaras, kan det spelas”. Att redogöra för reglerna ens i ett par av spelen skulle ta för lång tid här, så jag spar det till kommande bloggposter. Vi kan sammanfatta det med att jag sprang som Usain Bolt tills jag lyckades slå ut en full kaffekopp i knät på Koivulainen. Karma var snabbt på plats, och resten av kvällen var en kökkenmödding av korttorka och dåliga beslut. All-in-all var det ingen katastrof, två inköp back var billigt för kvällsnöjet.
Givetvis dedikerade vi kvällen till att ge pojken lite bildning, och plöjde igenom Pokerlandet. Han var inte helt imponerad.
