Staden som aldrig vaknar
San Remo har Italiens största blomstermarknad. Alfred Nobel bodde och avled här. Stötpokervarianten Telesina sägs ha uppkommit på stadens kasino. Evert Taube bodde här en period och producerade en och annan visa, bland annat Den glade bagaren i San Remo. Den lilla staden på italienska rivieran har ingen superhög raggfaktor för gemene man 2012. Utelivet är tämligen dött och i stort sett alla hotell ser ut som att de byggts på 1800-talet och inte renoverats sedan krigsslutet (i bästa fall det andra). Det gäller för övrigt också personalen.
Man kan börja fundera över varför European Poker Tour envisas med att göra ett stopp här. Den enkla varianten vore att säga att det beror på Pagano Events, samarrangören som ägs av det italienska pokerproffset Luca Pagano och hans far. Pagano, som är en av tourens mest framgångsrika spelare någonsin och antagligen den som spelat flest stopp sedan premiären 2004, har naturligt nog en röst som väger ganska tungt i sammanhanget. Givetvis vill han se ett stopp på hemmaplan.
Samtidigt finns det en hel del saker som talar för staden, trots att den saknar många av de aspekter som klockar in några av de andra stoppen som idealiska spelplatser. Jag är fullt medveten om att för att många av de europeiska pokerspelarna i åldersspannet 20-25 är inte dessa saker tillräckliga för att väga upp det som talar mot. Om de ens tycker att det är saker som talar för. Själv är jag emellertid nyfrälst; San Remo is da shit på touren.
Visst, här finns inga femstjärniga hotell a la Arts eller Pullman Skipper i Barcelona. Inga flashiga nattklubbar som CDLC eller Opium. Stan har faktiskt inte ens en flygplats, utan man får resa till franska Nice och ta sig med egen maskin över gränsen till San Remo åtta mil bort. Å andra sidan, det är bara marginellt längre än att ta sig till Hilton Metropole för EPT London från de brittiska flygplatserna. Tidsmässigt gör det ingen skillnad.
Hotellen må vara slitna och med små rum, men det finns i mina ögon en fantastisk charm över dem. Kliver du in på Miramare Continental Palace känns det som att historiens vingslag sveper en vind mot dig. Här bodde Evita Peron en gång i tiden. Restaurangerna bjuder på fantastisk mat, som står sig väl i jämförelse med vilken europeisk storstad som helst. Och då har vi inte ens kommit in på arkitekturen i de gamla kvarteren än. Det räcker att gå några minuter från Casino Sanremo för att komma upp i gränder och prång dör det ser ut som om ingen satt några fotstegde senaste trehundra åren. Att sitta på ett litet cafe med en capuccino framför sig och se ut över ett torg där inte en vinkel är rät och där de grå stenhusen från medeltiden tornar upp sig så mycket att solen inte förmår tränga ned till ditt bord låter sig inte göras någon annanstans på touren. Möjligen inte ens någon annanstans där det spelas en stor pokerturnering.
