Högt som fan
”Ska du ha den DÄR skjortan?”
”Mhm….tänkte det”
Den svarta med revolvrar på. Det är inte på något sätt hennes favorit, men på åker den lik förbannat. Jag köpte den för ett bröllop för några år sdan, har haft lite svårt att identifiera mig med den, men har nu tagit den till mitt hjärta. Jag tror hennes aversion mot plagget ligger i att den påminner om det jag älskar i musikväg, och hon not so much. Den andas Shooter Jennings, håriga farbröder i hatt och släpiga dialekter.
Någonstans mellan en grym lammragu och midnatt fastnar vi i Dubai, och ”för att de kan”-fenomenet. De som känner mig vet att jag har en faiblesse för stora saker, och jag tycker att det finns ett underhållningsvärde i just Dubai. Ta bara det här med höga byggnader. Jänkarna hade länge patent på de riktigt jävla feta skraporna, tills asiaterna tog upp kampen. Man pressade rekordet lite i taget, och varje stad med självaktning skulle ha en riktig pelare mot himlen. The sky is the limit, bokstavligt talat. Taipei 101, Petronas Towers, you name it.
Sen bestämmer sig araberna i Dubai för att kliva in i tävlingen. ”Vad fan, tjugo meter hit eller dit. Vi tar i ordentligt!” Sen smackar de på med en konstruktion som är trehundra jävla meter högre än det tidigare högsta skrytbygget. För att de kan.
Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det är coolt.
En av gästerna på tillställningen vi bevistade var officer i den svenska styrkan i Afghanistan. Jag förklarade att jag också åkte runt i världen och övervakade arga farbröder som gjorde upp.
Ikväll blir det nog faktiskt lite turneringsgrind. Går det bra återkommer jag kanske med en rapport i morrn. Minst ett SCOOP-event ska betas av.
Blev för övrigt rätt berörd av Adam Yauch i Beastie Boys bortgång, trots att det var länge sedan jag lyssnade ordentligt på dem. Jag tror att det beror både på att bandet i perioder varit stora favoriter hos mig, och att vi själva lever med sjukdomen i vår närhet.
