?Ursäkta, det är mig ni söker!?
Nu är det min tur att drömma lite. Dybban har gjort det, Mattias har gjort det. So fine, behåll en sten eller två för mig också.
Debatten om SM är intressant. De flesta vill nog faktiskt till samma mål; ett prestigefullt och välbesökt SM som spelarna känner är deras mästerskap, och som är öppet för ”alla”. Sen kommer frågan om vilken väg man ska ta? Statens eller förbundets?
Dybban och William propagerade för att man skulle ha folkets SM på Cosmopol, och det blev genast ett jäkla liv. Som vanligt inte utan små spår av ad hominem. Jag är inte alls ideologiskt lika främmande för idén de lanserar som flera av mina vänner är. Däremot tror jag det är en praktisk omöjlighet med tanke på den politiska situationen.
Jag ska inte gå i på detaljer, men i min värld kokas SM-frågan ned till några få faktorer:.
Ett SM består av alla de bästa spelarna, men med möjlighet för alla att kvala in även om vägen blir längre ju lägre nivå man kliver in på, samt ett förstapris på en nivå som gör att det verkligen blir prestige att vinna det. SM ska vara den tyngsta svenska turnering man kan plocka hem. Prestigen i en pokerturnering avgörs av motstånd och prissumma, det ska gälla även för SM.
Måste det spelas på svensk mark? Inte nödvändigtvis, men det vore önskvärt.
Vad har vi just nu? Ett förbunds-SM som är misskött och för en tynande tillvaro och närmar sig sng-status, och ett stats-SM utan möjlighet att kvala online eller bära din sponsors märke (om det är ett spelbolag det vill säga. Andra företagskläder går bra). Vi har en bit att gå, oavsett vilken sida vi ställer oss på.
Idag är Cosmopol är närmast min vision, men historiskt sett har förbundet varit mycket närmare. Både vad gäller de största namnen, och möjligheten för amatören att slå sig in. Jag tror också att ett välskött förbund med klubbarna och spelarna i ryggen i teorin har större möjlighet att uppnå detta än ett välskött monopolföretag. Därför, även om vägen är lång och krokig (och jävligt dåligt underhållen), och jag faktiskt inte ens vet om den leder dit jag vill, väljer jag förbundsvägen. Jag tror nämligen att CC-vägen är väldigt mycket längre även om den ser många resor bättre ut idag.
Cosmopol har en rejäl fördel, och det är den juridiska rätten att arrangera det i Sverige. Övriga faktorer jag tycker är viktiga menar jag att förbundet har haft inom räckhåll hela tiden utan att utnyttja dem. En stor mängd av förbundets misstag när det gäller SM de senaste åren kan kokas ned till brist på information, brist på framförhållning och felprioriteringar.
Jag tror inte att du måste vara känd, spela högt eller känna rätt människor för att vara den som börjar den långa vägen tillbaka Jag tror att det räcker med att tillräckligt många brinner tillsammans.
Just därför vill jag att folk ska gå på årsmötet, och säga sin åsikt. Eller varför inte säga ”Ursäkta, det är mig ni söker!”
