De mortuis nil nisi bene
En man hittas skjuten i ett skogsparti i ett bostadsområdena söder om söder. I fickan har han några spelkort, och han har besökt ett julbord bekostat av insatserna i ett homegame. Det är upptakten till författaren Karin Gerhardsens roman Helgonet. Den låg fint inpackad en födelsedagspresent jag fick av min far för några månader sedan. Med tanke på av nämnda intrig tyckte han att den kunde passa mig. Jag har försökt komma igång några gånger men aldrig riktigt fastnat. Tyckte att den sprang in i väl många av de typiska svenska deckarklyschorna. Trötta kriminalare som inte tycker om varandra, med problem hemma. Med psykologiska superkrafter.
Anyhow, härom dagen gav jag den en ny chans, och det gick lättare än någon av de andra gångerna. Jag upptäckte att den var, om än inget mästerverk så i alla fall en bok som klart höll måttet för genren. Den twistar sig rätt snyggt i andra halvan även om jag kan tycka att det fanns en och annan logisk lucka i handlingen.
Pokerkopplingen då? Dan Glimne har tidigare efterlyst den stora svenska pokerromanen. Det är inte den här, därtill har kortspelet för liten tyngd i handlingen. Visst finns den där i bakgrunden, men jag tycker nog att beröringen av internetforumen i så fall är roligare. för den som vill ha lite spänning och en stunds förströelse håller Helgonet mer än godkänd klass.
