Sommarens sista suck
Den gångna helgen har tillbringats med vänner som anser att ”limpa” är ett bakverk och inte ett fiskigt agerande. Vänner som tänker på osedlighet när de hör ordet ”fyrvägs-allin” och inte börjar fundera på hur bra handen står sig i konkurrensen. Kaptenen hade den goda smaken att ta med grabbgänget ut på en segeltur på Mälaren på vad som kan ha varit den sista sommarhelgen 2011. Man kan säga mycket om ett sällskap som Crybaby, Herr Glock, Flytbryggan, Seglar-Hitler och Kapten Svinström, men man har jävlar i mig inte tråkigt några långa stunder. Sju timmar segling senare hittade vi en båtklubb där vi ankrade för kvällen, lånade klubbhuset och meckade ihop en riktigt trevlig kräftskiva. Innan dess hade vi hunnit med såväl sjöbad som bastu, och efter skivan blev det lite improviserad fight club (Crybaby: ”Höll igen, ville inte skada honom” efter att ha rullat ned i slänten utan att egentligen ha åstadkommit något alls i bataljen).
Kräftskivan? Jo, den var väl som kräftskivor brukar vara. Sången blir allt mer i kanon; En av den andra båtens resenärer upptäcker efter tio minuter att han lagt maten bredvid tallriken (dvs tallriken står till vänster om honom, men han har lagt sitt berg av paj och räkor framför sig). När allt fler av snapsglasen försvinner åt olika håll är taffeln sedan länge bruten, det halsas ur flaskan (”Om det inte bubblar räknas det inte!”) och Kapten Svinström börjar skrika om humidoren. En helt vanlig lördag med andra ord, men det är fan tur att man inte super längre. Det är jobbigt som det är att ha koll ens på sig själv.
De rutinerade – läs ”undertecknad” och ett par till – känner sedan av stämningen och när det börjar plana ut går man lite före de andra, och lägger beslag på de bästa platserna på båten. Det har kanske inte var den mest subtila helgen jag genomlevt, men en av de trevligare under sommaren.
