Att åka runt och fylla år
Jag är mycket svag för Niklas Wikegård. Okej att han ibland nästan blir en parodi på sig själv och att det nu för tiden känns som att han han ofta febrilt jobbar för att leva upp till den uppbyggda myten om sig själv. Men citaten! Mannen har förgyllt min vardag med så många fantastiska uttalanden under sin tid som kommentator. Allt från ”Han är ett utedass på skridskor” till ”Han är ju helt dum i huvudet, den där”. Min absoluta favorit är emellertid ”Man kan inte åka runt och se ut som om man fyller år”.
Det citatet säger allt. När man fyller år har man på något sätt frisläng i hemmet eller på arbetsplatsen att gå lite mer på sparlåga än annars. ”Vafan anstränger sig inte Larsson för?” ”Äh, låt killen vara, han fyller ju år!” I spelare som ”åker runt och ser ut som om han fyller år” är en kille som inte riktigt ger allt, likt de förlorande barnen som utbrister ”Jag sprang inte mitt fortaste”.
I går gick jag runt och såg ut som om jag fyllde år. Det fanns en logisk förklaring till det. Jag fyllde nämligen år. Trettiosju år av extremt varierande kvalitet har jag i ryggen nu. En del, som det som just passerat har varit förjävla bra, andra som 1996-97 har fullkomligt sugit hästballe. Men det är väl livet; man får göra det bästa av den hand man får. Själv är jag rätt nöjd, och misstänker rätt starkt att jag sprungit en bra bit över livs-Ev. Jag hoppas få fortsätta med det minst 37 år till.
Ta-ta for now.
