Ryktet om min död är betydligt överdrivet...
Efter en månad i exil i en husvagn på den skånska slätten är jag så tillbaka i vardagen igen, för dagen inhyst i ett mycket trevligt kontorshotell i stan. Hela familjen har varit nere på den abnormt stora scoutläger som arrangerades utanför Kristianstad. Frun som boss för programaktiviteterna, och jag som någon sorts allt-i-allo på fältkontoret som upprättades. Med nästan 15 000 vuxna funktionärer, arrangörer och andra frivilligarbetare och omkring 25 000 deltagare i åldrarna 14-18 år från 156 länder var det inget annat än en once-in-a-lifetime-upplevelse.
Scouterna har genom åren brottats med vikande medlemssiffror och en mer eller mindre semitöntig image, men på många kanter tror jag att man börjat styra upp skutan på rätt köl, och lägret var inget undantag. Inledningstalare var Discoveryprogramledaren och överlevnadsexperten Edward Michael ”Bear” Grylls, tillika ordförande i Brittiska scoutförbundet. Vi har kungen som frontfigur, de har en av världens coolaste programledare. Olika falla ödets lott.
Vidare var det uppträdanden med allt från Timbuktu och Hoffmaestro till Europe. Låt oss konstatera att även om du är sjutton år och från Kiribati eller fjorton år från Nashantucket så har du någon gång i ditt liv hört Final Countdown. Europe må ha sin storhetstid några decennier bakåt i tiden, men som bokning för att passa så många som möjligt var det rätt okej.
På området fanns nästan tjugo restauranger med mat från hela världen. Mest fascinerande var nog Holland House, där ett par i personalen var utklädda till sagofiguren Sinter Klaas sidekick Zwarte Piet, som något olyckligt mest såg ut som trettiotalets utklädda nidbilder av färgade personer, klädda i pajaskostymer. Dessutom fanns maträtten ”Bitterballen” att tillgå från köket. Vi gick på de holländska pannkakorna och toast istället….
Jag önskar att att jag kunde ge en adekvat beskrivning av lägret och mina upplevelser, men det låter sig inte göras utan att ha varit där. De som var med förstår, men jag kan säga att får jag någon gång chansen att göra om det kommer jag att hoppa jämfota och skrika ”Tuppen ja!” utan att blinka.
Jag ska också passa på att knyta ihop några säckar som legat öppnade i denna blogg. Biljäveln gick inte att fixa a la budget, utan undertecknad fick vajert slanta upp ur den stora portmonän. Som lök på den förbannade laxen hade dessutom glödlampan på andra sidan också pajjat och Xenon-ljus är inte gratis. Dryga 14 000 spänn landade kalaset på.
På plussidan kan sägas att jag idag upphämtar mitt nya pass hos Polisen, och detta är inte uppfört på Interpols lista över stulna resehandlingar. Med detta sagt laddar jag nu för en mycket efterlängtad jobbresa till EPT-turneringen i Barcelona nästa vecka.
Ta-ta for now.
