Bilägarnas sämsta löpare - en historia om hur facit till kundsupport ser ut
Det är inte bara i mina försök att resa över Atlanten som jag springer dåligt just nu. Även när det kommer till min sympatiska bil känns det som om en kall vind piskar mitt ansikte i en lång uppförsbacke. I bilbranschen är ett av buzzworden Körglädje. Slår ni upp ordet i ett lexikon kommer ni att hitta ett foto av min bil. Det är en Subaru Forester 2,5XT med bensinturbo, 230 hästar och konstant fyrhjulsdrift. Den är förbannat rolig att köra. Och därtill lika dyr i drift som en hemmaboende tonåring. Med en motor som knappt går att pressa under litern per mil gråter jag en smula varje gång jag startar bilen. Det här har lett till att vi i princip varje vecka diskuterar försäljning av bilen för att skaffa något med lite mer Familjeekonomi i (också det ett modeord i bilbranschen).
Hur som, just nu ligger bilen mer än lovligt mycket som ett ok över mina axlar. Det började med att jag lyckades missa den per automatik föreslagna besiktningstiden, och därför blev tvungen att boka en ny tid själv. Jag sätter mig vid datorn och försöker hitta något passande i Västerås. Jo tjena, i slutet av augusti var första möjliga tid. Min bil får körförbud sista juni om den inte är besiktigad innan det. Nåväl, i Sala hittar jag en tid första juli. That will do, man får ju faktiskt köra till bilprovningen eller till verkstad även med körförbud.
Väl i Sala skakar besiktningskillen på huvudet och säger att ”den här lampan kan jag inte godkänna. Ljusbilden är åt helvete fel. Det blir en tvåa. Åk till en verkstad och kolla om du kan rikta om lampan”.På uppsidan ligger att jag nu har fram till första augusti att åtgärda problemet. På nersidan ligger att jag (tror jag då) ska till Vegas några dagar senare, kommer hem 15 juli, och åker till Skåne på tre veckor MED bilen den 19 juli. Det finns alltså en rätt smal träffbild här.
Okej, tillbaka till Västerås, in på Landrins bil, framlägger le problemé. Slår du upp kundvård i samma lexikon du slog upp körglädje i hittar du en bild på Landrins bil. De kollar lite, vinkar mot kaffeautomaten och ber mig vänta en stund. Efter en halvtimme kommer kundmottagaren tillbaka. Näru, det där låter sig inte göras så enkelt. Det är saker som spruckit inuti, och ligger i vägen och stör ljusbrytningen. Hela strålkastaren måste bytas. Jodå, det kommer att kosta skjortan. 11 300 SEK är officiellt listpris. En annan bilverkstad hade gladeligen prackat på mig paketet, men inte här. Jag rekommenderas kolla med Kungåra Bildemontering. Så blir det. De hjälper mig också kolla i reservdelsbasen, men nej, ingen begagnad strålkastare så långt ögat når. En ny signal till Landrins för att beställa finljuset. Jo, kom in igen den femtonde med bilen så ska de kolla om det går att plocka isär skiten och ta bort de trasiga delarna istället för att köpa nytt. Inte lika snyggt, men avsevärt mycket billigare. Och framför allt enklare.
Nåväl, passusen här med havererad Vegasresa kan ni, så tiden fanns att i fredags blåsa över till Landrins, som fick mickla under dagen. Guess what? De fixade inte bara strålkastaren utan gjorde det också med lite glaskirurgi. Det syntes inte att det varit trasigt. Priset? 970 kronor.Glad i hågen blåser jag iväg till bilprovningen. Efterbesiktning kan man ta på drop-in, så jag slapp faktiskt Sala denna gång.
Däremot lyckas jag få batteritorsk utanför bilprovningen. Springer bra var ordet, sa Bull. Den ende person på parkeringen som låtsades om mig över huvud taget var killen i bilen bredvid, som promenerade ut och sa ”Jag har just köpt startkablar. Vill du ha hjälp?” Ibland blir man lite mer filantropiskt inställd. Vad bilbesiktningskillen sa? ”den här lampan kan jag inte godkänna. Ljusbilen är åt helvete fel. Det blir en tvåa. Åk till en verkstad och kolla om du kan rikta om lampan”
WTF. Det är precis EXAKT det jag gjort, den är korrekt riktad. Okej, låter besiktningskillen mig veta, då tippar jag på att du har ett konstruktionsfel i strålkastaren. Byt hela är mitt tips. Jag sjunker ihop några centimeter. Hela mitt väsen kroppsspråksskriker ”men orka!!!!”. Okej, säger jag, jag åker till Skåne på tisdag, är sextio mil bort med en bil som kommer att få körförbud där. Det finns inte en chans i helvete att jag hinner få en verkstad att beställa en strålkastare och montera den om jag så skulle slanta upp tolv papp i nystrukna hundringar på bordet. Nu är det inte besiktningskillens fel, men just där och då kändes det som rätt läge för en bad-beat-story.
Okej, säger killen, se till att du beställer lampan innan du drar. När kommer du hem? Den nionde augusti säger jag. Idag är det den femtonde säger han. Jag underkänner den på nytt idag för att åtgärdandet av lampan inte var tillräckligt. Nu har du till den fjortonde augusti på dig att fixa det här. Lös det.
Aldrig har jag blivit så glad för en tvåa på bilbesiktningen. Vad killen just gjort är att ge mig konstgjord andning nog för att klara skåneresan med egen bil. Ringer till Landrins igen och berättar läget, och ber honom beställa en strålkastare. Fan heller, säger han. Kom in med bilen den tionde, så ska vi försöka laga det. Klarar vi det inte ska det sitta en ny strålkastare på bilen till den femtonde. Men inte utan att det är ställt bortom rimligt tvivel att den strålkastaren du redan har är förbrukad.
DET är kundservice.
