Machoman
”Machoman” är tydligen död. När kabel-teven kom blev wrestlingen för oss 70-talister ett av de stora tecknen på att det fanns annat på TV än Barnjournalen och God Morgon Sverige. I den vevan var Randy Savage en av de stora profilerna.
För oss ungar som hängde på Stämpelgatan i Örebro var wrestlingen riktigt stor. Givetvis förstod vi att det bara var ett gigantiskt, transatlantiskt skådespeleri i sann stars-and-stripes-anda, men inte mindre var det en show med ett briljant underhållningsvärde om man var elva år. Vi höll koll på rankinglistan, tag-teamen, smeknamnen och vem som just där och då var ”The Undisputed Champion Of The World”.
Det vore att dra det här lite långt att säga att jag blev tagen av Randys bortgång, men det väckte en hel del minnen till liv att läsa om The Machoman. Vila i frid.
För övrigt har jag efter sex års äktenskap med riktigt stora läger plötsligt halkat in på allvar i scoutrörelsen. Jag som en gång i tiden raljerat över hela konceptet scouting ska nu vara med och driva fältkontor bland 30 000 scouter från hela världen. Otippat, men riktigt roligt. Någon av er som kommer att vara där? Hojta i så fall. Visst har jag bytt ståndpunkt en hel del i scoutfrågan, men det handlar också mycket om att scoutrörelsen i sig gjort mycket för att moderniseras och anpassats till den rådande tiden. Den som tror att scouting 2011 handlar om illasittande skjortor, flagghälsande, idolisering av en död britt och knopknytande lär bli gruvligt förvånad.
Idag börjar vi också med en ny tradition. Varje vardag kommer jag länka till nåt jag tycker är riktigt jävla bra. Dagens låt 24 maj är Adeles ”Rolling In The Deep”.
Ta-ta for now.
