Du är saknad
Jag hade egentligen tänkt skriva om något helt annat, men fick i morse veta att en gammal vän till mig har lämnat in alldeles för tidigt. Växer man upp på en liten ort vrakar och väljer man inte sina vänner utan föses ihop, växer samman och lär sig tycka om varandra. Det har gått många år och runnit mycket vatten under broarna sen vi sågs sista gången, men han har alltid funnits som en del i kamratgängets historier och anekdoter från förr. Jag var inte den i gänget som kände honom bäst, men vi hade många dagar, kvällar och vakna nätter ihop under tonåren, och umgicks mycket i perioder. Vi bildade vårt första band tillsammans, han var med när jag spelade mina första riktiga pokergivar, och det var långa promenader och samtal både dagar och nätter.
Att beskriva en människa på några rader låter sig sällan göras bra, och jag tror att jag är för påverkad av beskedet för att göra det utan att det ska bli för pekoralt.
Den här är för dig, Håkan. Jag vet att den betydde mycket.
Tack för högvis med roliga stories, ett stort hjärta och många minnen. Du är saknad i gänget.
