And thats all, folks!
Trots en CV lång som Solnas telefonkatalog innehållandes både live- och onlineframgångar är en stor seger Michael Tureniec faktiskt ändå väl unt. Han har har vunnit flera stora sidoevent, och spelat finalbord både i WPT och prestigeturneringen Partouche Poker Tour. På nätet har han tagit fram piasavan och sopat rent där han dragit fram. Det som egentligen saknats har varit en stor liveseger. Variansen är enorm i turneringpoker, och att en spelare som Michael Tureniec inte haft någon seger i större event är bara ett tecken på det. Det är bara att lyfta på på hatten för en imponerande bedrift. Det går för övrigt without saying även till den värdige runner-upen Per Linde, som tydligt visade varför han förtjänade sin nominering i Nordic Poker Awards. Så, nu sa jag det ändå.
I dag börjar färden hemåt. De flesta svenska spelarna har redan lämnat Köpenhamn, och något av en dagen-efter-stämning hann redan börja dyka upp under lördagskvällen, när finalisterna försvunnit och lokalen börjat demonterats. Eller kanske var det mer som när nästan alla lämnat en fest, och några sista tappra sitter kvar i ett bord i hörnet och och inte riktigt kan förmå sig till att trots blåsten utanför? Den brittiska kontingenten hade hur som helst lagt beslag på den stora soffgruppen nere i hotell-lobbyn, och JP Kelly, John Eames, David Wamplew med flera satt och pokulerade med valda delar av det förenade kungadömets mediadelegation.
Själv hängde jag med en cola vid bardisken och pratade en smula med rapportörerna från ”konkurrenten” PokerNews. Vi har setts, nickat i korridorerna ett otal gånger det gångna året, utan att egentligen prata. Så nu blev det i alla fall namnintroduktion och handskakning och lite barhäng. Det är alltid kul att få prata om något annat än poker när man är ute och springer.
Det finns många skruvade människor och stories på touren. Mest sjukt den här veckan var nog mannen som försökte konversera med en av våra svenska spelare vid bordet, och inledde samtalet ungefär med ”Jag dödade en kille en gång”. Det är ju onekligen en kommentar som går in i kategorin oväntade öppningar, men kanske inte man bygger förtroende med. Nu sade mannen sig vara före detta soldat och att dödandet skett i krig – vilket givetvis mycket väl kan vara sant – men jag tror inte att alternativet ”mytoman” ger extremt många gånger pengarna, efter att ha hört andra anekdoter om denne herre.
Veckans solskenshistoria var nog ändå norske rapportören Simen Johannessen som trodde sig vara i Danmark för att bevaka PokerStars EPT Köpenhamn, men på plats blev han erbjuden att bli inköpt i turneringen av en bekant. Han slutade till slut på tolfte plats i tävlingen, med en vinst på drygt ?22 000.
Det har varit en förbannat kul vecka, och en bidragande orsak är de svenska framgångarna. Det är alltid mycket roligare att rapportera hemåt när det går bra för de egna, och EPT Köpenhamn har överträffat alla förväntningar. En helsvensk heads-up i main event, trippelt i highrollern, och flera andra framskjutna placeringar. Som sagt, det är bara att lyfta på hatten, inte bara för de fina placeringarna, utan också för att ni tog upp glitterpåsen och förgyllde min vecka en smula.
ta-ta for now.
