There´s Nothing Rotten in The State of Denmark
Det är nu tio dagar kvar tills den svensktätaste turnerningen på European Poker Tour går av stapeln. EPT Köpenhamn må ha fått sina törnar från spelarna, men för railare och oss som bevakar är det en högintressant turnering. Jag tror vi kan räkna med ett startfält på drygt 600 spelare, varav säkert 40-60 svenskar. Just den stora skandinaviska närvaron får två konsekvenser. Dels blir det ett klart tuffare startfält än i de kontinentala europatourtävlingarna, och dels ökar sannolikheten att vi får en svensk på finalbordet med tanke på den höga andelen av våra landsmän. På sex spelade EPT-turneringar på Köpenhamns kasino har vi aldrig missat finalbord, och två av de svenska EPT-segrarna kommer därifrån. Först Magnus Petersson 2007, och sedan Anton Wigg förra året.
Utöver detta har vi har vi en andraplats och ytterligare sju finalbordsspelare. Inte illa på sex försök. Förväntningarna är alltså rätt högt ställda, och jag ska villigt erkänna att jag skulle se ett finalbord utan svenskar som en stor besvikelse. Speciellt med tanke den form svenskarna visat på sistone. Sedan EPT Köpenhamn förra året har vi hunnit få två EPT-segrare (nämnde Anton Wigg och Kent Lundmark) och två EPT-tvåor (Jakob Mendieta19″ Carlsson och Martin Jacobson).
Vad som är intressant är att på 65 spelade turneringar har ingen vunnit en EPT-tävling mer än en gång. Det säger förvisso en del om variansen, men visst vore det väl trevligt om vi kunde få en svensk som den förste dubbelsegraren någonsin? Både Kent Lundmark och Anton Wigg kommer att vara på plats i Köpenhamn, och jag tror inte att det är omöjligt att vi får se såväl Mats Iremark som Mats Gavatin på plats. Kanske även Magnus Petersson?
Givetvis är det ytterst små chanser att vi får se en tidigare vinnare slå till igen, men klart är att de svenskarna turneringsspelarna är i riktigt god form, och det lär finnas massor av namn med goda förutsättningar till stordåd i Danmark. Vi ses väl där?
Ta-ta for now!
