Cover på en cover
Jag har lyssnat på punk sen tonåren, om än i olika stor omfattning genom åren. Favoritbanden har kommit och gått, även om vissa självklart stannat. Precis som i alla andra genrer är vissa namn ikoner bland i stort sett alla som lyssnar på den formen av musik. Inom punken bör väl nämnas Sex Pistols, The Clash och Ramones som tre av de absolut största. För många ska även det amerikanska skräckpunkbandet Misfits ligga i den kategorin. Jag är grymt svag för Misfits även om de kanske inte för mig har samma plats som Clash och Ramones. Sångaren Glen Danzig lämnade sedan bandet, och bildade mer tungrockande Danzig. Även dessa är ett band jag gillar om än inte med samma hjärta som Misfits.
Ett av Glen Danzigs mest kända verk är Thirteen, i och med den mycket fina och varsamma tolkningen av den store Johnny Cash. Countrylegenden plockade isär sången bit för bit, lade delarna framför sig, polerade upp svärtan rejält, och satte ihop sången igen på ett högst personligt sätt. Jag undrar om mannen i svart någonsin blev svartare än just där och då.Nu har tributebandet The Ring of Fire tolkat Johnny Cash’ version av Thirteen, under titeln No. 13. Visst, det är inte samma kompakta mörker som i Cash eller Danzigs version heller för den delen. Ändå är det inget annat än en högst mästerlig bearbetning av ett redan fulländat verk.De har gjort en musikalisk blinkning till film noir, gamla gangsterstories och depressionsromantiska miljöer. Att höra ett tribute- / coverband sticka ut på sättet som den här ensemblen gör är sällsynt, och det är bara att tacka och bocka för uppvisningen.
Jag har varit säker på att låten är en cover, men fick faktiskt idag reda på att Danzig skrev låten för Cash. Därmed faller min fina rubrik, då det inte är en cover på en cover. Istället är det ju faktiskt Danzigs version av sin egen låt som är en cover skulle man kunna säga. Never mind, vi kör ändå på originalrubriken.Det är fortfarande bra jävla grejer.
Thirten i tre olika tolkningar: The Ring of Fire, Johnny Cash, Danzig
Ta-ta for now.