2010
Jag har ältat länge att det ska bli en årskrönika och nu är det dags. Det här blir någon sorts egotrippat retrospektiv, så hänvisar jag till Aftonbladet-bloggen för den som vill ha min mer övergripande syn på pokeråret 2010.
*
Aftonbladetbloggen, ja. Vi kan väl börja där. Pokerproffsen. Sjukt corny namn, ingen av oss fyra som skriver ville ha namnet, men David på Aftonbladet sa “Välkommen till kvällstidningsvärlden” och tryckte på knappen ändå. Och så satt jag där med ännu en blogg. Jag har haft lite dåligt samvete för att den – och den här – uppdateras lite dåligt, men ett av nyårslöftena är att försöka hitta lite regelbundenhet i dubbelbloggandet.
*
En av de mest omvälvande sakerna med 2010 var givetvis mitt jobb-byte. Efter drygt tio år som tjänsteman skulle jag ta klivet över skranket och inte bara bli egen företagare, utan också avlönad skribent och redaktör i den föga världsförbättrande branschen gambling. Har jag ångrat mig? Inte en sekund, jag fullkomligt älskar det här jobbet, och känner mig väldigt ofta grymt privilegierad oavsett om jag står vid railen och tittar på när Alexander Kostritsyn spelar brutalt bra poker, eller jag skriver en notis om att IPN / Boss börjat med synkroniserade pauser. Allt är självklart inte lika roligt, men varje dag är ett jävla nöje. Ska jag plocka ut en enda sak som gör det här jobbet, så är det människorna. Det är en sjuk mix av profiler, IRL-legender, pulver, fantastiska original, sköna lirare och underliga personer som man möter, men det är aldrig tråkigt.
*
Jag har hunnit med en uppsjö av intervjuer under året, där Mats Gavatin och Jakob “Mendieta19″ Carlsson sticker ut lite extra för mig personligen. Det är nog dem jag är mest nöjd med, även om det var en sjukt rolig upplevelse att åka till Gislaved och intervjua Oscar Kroon på hemmaplan.
*
Många upplevelser under året sticker ut. En middag med Chris Björin i London, ett sjukt bra restaurangbesök med Jens och Lisa och compani på Caesars Palace i somras. Att se James Bord sitta heads-up mot Fabrizio Baldassari på Empire i London medan drygt fyrtio britter sjunger, vrålar och hinkar öl.You never walk alone, James Bord. Inspelningen och planeringen av tv-programmet Soffan givetvis, och absurda samtal i baren på Hilton i London. Att se Phil Ivey och Viktor Blom live från railen. Att sitta med min fru och spela poker klockan tre på natten på kasinot i Tallinn.
*
Jag har fått se många platser under året, och många pokerresor har det blivit. Att äntligen få besöka Las Vegas var stort, att spela Berga Open i Närke i september var stort på ett annat sätt. Ska jag plocka ut en enda resa som jag bär med mig på ett annat sätt än de övriga måste jag ändå säga Tallinn i december. Jag fick inte bara med mig frun på en pokerresa, vi hade förbannat trevligt OCH hon lirade poker med livetomtarna från pokerforum. DET är stort. Med sjuttio hotellnätter under 2010 utan familjen, är det rätt schysst att få med sig äkta hälften och visa vad det är vi faktiskt sysslar med.Att Reval Park i Tallinn är fjärran från Pullman och Arts i Barcelona är dessutom inte bara av ondo. Mixen av miljöer och människor i den branschen är en stor del av tjusningen.
*
Populärkulturellt har jag upptäckt saker jag borde upptäckt tidigare. Grotesco hade jag försakat helt, och efter att ha sett senaste säsongen förstår jag vad jag missat. Det finns saker som är lika roliga genom humorhistorien i Sverige, men mer intelligent satir och komik undrar jag om det gjorts i Sverige. Det är vasst på samma sätt som Killinggänget, men utan att ha den uppenbara självgodheten som Schyffert & co besitter. Dessutom torde Bögarnas Fel vara historiens bästa svenska kuplett. Jag har upptäckt Sabaton, hade nästan gett upp hoppet om modern metal, men nu är jag kär igen. som en mix av Rammstein och Helloween. Hur skulle det inte kunna vara bra?
Jag var väl dessutom en av de sista i Sverige som upptäckte Mammas nya kille. Hysteriskt. I natt låg jag och fnissade hysteriskt när Patrik Larsson listade karaktärer från Det susar i säven som han skulle ligga med om han var tvungen.
*
Jag har två gånger under året fått se svenska spelare vinna European Poker Tour. Först Anton Wigg i Köpenhamn och sedan Kent Lundmark i Barcelona. Det var stora upplevelser på olika sätt, i Barcelona en jättehype med många svenskar på plats och en headsup mot en lokal spelare vilket gav en bortamatchkaraktär. I köpenhamn en mer intim atmosfär med få åskådare, och där även vi i svensk media på ett sätt blev mer samhöriga med tävlingen och i synnerhet Anton. Både Anton och Kent är två riktigt sympatiska killar med fantastiska resultat, och jag unnar dem all framgång de haft och har framför sig.
*
Vissa händelser sitter fastetsade på mitt biologiska minneskort som ett bevis på att den här världen inte bara handlar om att sköta om sitt eget hus, att samla flest pengar, och yta. Vid pokerborden minns jag Anton Wiggs markering under SM på Cosmopol när han tydligt talar om för en drygt tio år äldre spelare att dennes beteende inte är okej. Det handlade om ett firande som var över gränsen för vad som är snyggt efter en vunnen hand. Anton hade inte behövt säga något alls, men satte ner foten på ett sätt som jag gärna premierar.
Göteborgsligans öppna dörr när hotellbokningen strulade och jag stod utan bostad i London är en annan. Livet som pokerskribent kan vara lite ensam och även om man träffar många trevliga människor, kommer – och ska- det alltid vara en liten gräns mellan “vi och de”. Det hindrade inte Mange att klockan två på nätten plocka med mig i en taxi till Kensington där grabbarna riggade upp en gästsäng i vardagsrummet utan snack. Från botten av mitt hjärta, tack.
*
Så, med detta sagt torde det väl åter igen vara dags för The Valterego Awards. Här kommer “…som var bäst 2010″:
Pokerbloggen: Uff, en tuff kategori, med flera fina kandidater. Jag tror dock jag säger Variansbyrån, i hård konkurrens med i första hand Per Lindes blogg i Motala & Vadstena Tidning.Killarna på Variansbyrån har hittat en fantastisk mix av poker och off topic, och ligger ständigt på en finfin nivå som gör att det aldrig blir tradigt. Lite av ett skolboksexempel på hur en pokerblogg ska skrivas. Andra bloggare värda att premiera är Koivulainen på Poker.se, samt Anton Wigg, John Herrgård och Shahin Baharan på Pokerskull.
Bubblare: Per Lindes blogg
Bloggen, ej pokerrelaterad: För andra året på raken säger jag Faschings eskapader. Hans värld slogs sönder och samman i början av 2010, i den svartaste av tragedier. Istället för att lägga ner bloggen blev det ett dokument över en familj överlever ett sorgearbete. Bitvis har det varit så jobbigt att läsa att jag har valt bort den, men kommer alltid tillbaka förr eller senare. “Sorg är kärlek som blivit hemlös, och kärleken till ett barn är så självklar och oändlig att sorgen blir bottenlös” skriver Fasching själv på bloggen. Det är bara att ödmjukt tacka för att vi får ta del av hans historia.
Bubblare: ingen.
Årets spelare: Kristoffer “Sumpas” Thorsson. Visst, det är så stor varians att man kan ställa upp ett gäng och blunda och peka, men meritlistan, talangen och personligheten i kombination hos Sumpas sätter honom i en egen kategori i mitt tycke när det kommer till turneringspoker. En svensk världsspelare.
Bubblare: Kent Lundmark
Liverapportören: I min bok är det tveklöst Johan Jäger. Det finns folk som fotar bättre än honom, det finns folk som skriver bättre, det finns folk som har bättre koll på det speltekniska, och det finns folk som gör bättre intervjuer. Packar du ner allt detta i en person, finns det ingen som gör sitt jobb bättre än den norrländske linköpingskillen Jäger. Han har en fantastisk lägstanivå, och en arbetsmoral utan like i den här branschen.
Bubblare: Anton Fahlgren.
Årets genteman: Man skulle ju kunna säga Chris Björin varje gång, men det finns andra som i skuggan av svensk pokers nestor i högsta grad förtjänar priset. Jag säger Kent Lundmark för 2010. Framgångarna är fantastiska, men de som har koll på Kent vet att han har talang och rutin att backa det med. Att med den meritlistan ta så lite plats som Kent gör är ett konststycke. Aldrig ett ont ord vare sig vid eller bortom borden, inte en nedsättande kommentar om sina motspelare. Det är klädsamt.
Bubblare: Mats Gavatin
*
Jag kommer att återkomma med mina förhoppningar på 2011.
Ta-ta for now.
