WSOPE vs EPT
Sådär ja. Hemkommer från London. Det blev ett mastigt arbetspass när man kör två veckor, men roligt var det. Nästan hela tiden. Jag bevakade alltså två turneringar på plats, först WSOP Europe och sedan EPT London. På pappret kanske det inte känns som några stora skillnader, och som att WSOPE borde vara nöten av de två. Jag kan här och nu meddela att jobbmässigt var skillnaden ljusår, och och att EPT var resans stora behållning.
En snabb recap av upplägget i de båda. WSOP Europe spelas på Casino At The Empire på Leicester Square i själva hjärtat av London. Det är ett ett trångt kasino, och det blir en del meck när man ska in med hela Harrahs-maskineriet och rigga för en av Europas mest prestigefulla turneringar. Jag var ensam rapportör från Sverige, och tillhör man inte mediet som fått exklusivitet på att rapportera förpassas man med resten av gänget in i “mediarummet”. I det här fallet en mycket liten skrubb i kasinots inre delar, med skum belysning och näst intill obefintligt wi-fi. Mediareglerna är uppsatta för att gynna primärpartnern så mycket som möjligt, vilket gör att man skrivit in en hel del originella klausuler, som till exempel att vi i teorin är förbjudna att chipcounta, att vi får göra max en uppdatering per timme och så vidare. Jag förstår att det kan upplevas som lite roligare och med lite mer puls för spelarna att få sitta på ett riktigt kasino och spela när det verkligen gäller, men när man ska försöka utföra ett jobb under de premisserna är det inte lika roligt. Harrah’s har en en del de borde omvärdera när det gäller deras relation till media, om de vill hålla intresset uppe för sina turneringar i Europa.
European Poker Tour i London spelas på Metropolitan Hilton på Edgware Road i London. Det är inte den roligaste delen av den engelska huvudstaden, och hotell Metropol har också en del att jobba med. Här spelas turneringen i deras stora konferensdel, och mediarummet ligger i direkt anslutning med ett väl fungerande internet. Mediareglerna här är generösa, och i praktiken har vi samma förutsättningar och rättigheter som PokerStars egna bloggteam. Jag vill ge en eloge till arrangörerna för ett bra bemötande mot oss i media.
Under EPT London bodde jag också på samma hotell som spelare och övriga arbetare, vilket gör den sociala biten till något helt annat än under WSOP Europe där alla sprids för vinden. Det är kanske den viktigaste biten. Är man ute och jobbar så pass långa pass, med mycket begränsade möjligheter till nöjesliv är de sociala stunder man får väldigt viktiga.
Mitt under veckan råkade jag på en rejäl badbeat. Jag bytte som ni nu förstår hotell under mitten av resan i samband med den nya turneringen. När jag checkade ut från hotell ett (Citadines) ringde jag hotell två (Hilton). Nej, det fanns ingen bokning. Okej, några snabba kollar med berörda parter, och jo, de skulle fixa det. Sätter mig i en taxi till Hilton. Väl där finns fortfarande inget rum, och jag ska snart vara på plats för att rapportera från finalbordet på WSOP, så jag kastar in väskan i Hiltons bagageinlämning och sätter mig i en taxi mot kasinot. Under dagen får jag flera besked att allt är löst.
Klockan två på natten, väl slutkörd, släntrar jag in på Hilton. Nej, det finns inget rum i mitt namn. Det finns de facto inga rum alls. Jag lyckas väcka berörda parter (samma som tidigare) , OCH folk på plats. Nej, nåt fel har det uppenbarligen blivit, men ingen vet vems fel det är eller hur vi ska lösa det. Som det ser ut nu lutar det åt ny taxi och leta efter ett rum mitt i natten i en främmande stad.
Då, som en ängel från ovan (stora ord, men där och då var jag gråtfärdig av lycka) kommer Mange Persson gående. Han har just spelat klart första dagen av 8-game-turneringen och är på väg hem till lägenheten i Kensington som han för dessa veckor delar med ett gäng andra spelare. “Ja men, du kan ju sova hos oss. Vi har gästsängar”, säger han när jag whinar över min situation, och jag är inte sen att ta det fantastiska erbjudandet. Jag håller Magnus sällskap medan han kastar i sig en bit mat, och sedan tar vi en taxi hem till dem. Framåt fem på morgonen somnar jag i en gästsäng i deras vardagsrum efter att han snackat skit med Mange & Co i nån timme.
Sex timmar senare är jag på plats igen på Hilton - för tredje gången på ett dygn - och nu finns det faktiskt ett rum. Resten av veckan var en suveränt trevlig upplevelse, med en bra turnering, bra människor och ett hotell som i alla fall uppnår mina krav på boende.
Nu är det riktigt skönt att vara hemma igen hos la familia, och det lär bli riktigt lugnt några veckor. Nästa planerade tripp är EPT Barcelona, och där har vi en del roliga idéer med rapporteringen, men jag återkommer med det när saker och ting är spikade.
Jag vill avsluta med några riktigt stora tack också: Till Mange, Simon och Ola för en gästfrihet av Guds nåde. till Team Ansiktsmask för kvällsunderhållningen och för att ni alltid bjuder på er själva. Till Chris för en suverän middag och ett sympatiskt miljöombyte. Till Christoffer för tillgänglighet 24/7 för problemlösning. TACK!
Ta-ta for now!
