Om förra veckan och vad som kännetecknar en bra blogg
Jag tänkte utnyttja måndagarna i fortsättningen till att sammanfatta föregående vecka i pokervärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet.
April känns på många sätt som årsskifte i pokervärlden. Det är grand finale på vissa säsonger, som EPT och WPT. Finalen i World Poker Tour blev som vanligt en historia som i slutänden inte kändes speciellt spännande, även om en handfull svenska namn (Kniven, Ummer, Moe The Great, Thuritz) var med rätt långt i tävlingen. Scotty och Elky kom sexa och trea, men det känns ändå mest som ett jaha. Inget nytt under solen alltså.
EPT-finalen i Monte Carlo börjar denna vecka, och har nästan direkt avlöst San Remo. Sistnämnda tävling hade förvisso hisnade prissummor, och svenske Gustav Sundell smackade in knappt en halv miljon euro för sin tredjeplats. Det roligaste var ändå Åsa Holmbergs briljanta MSN-intervju med Dennis Bejedal under San Remo. Språkligt sett är det inget mästerverk, men ett helt nytt grepp åstadkoms genom att köra några snabba, mycket informella frågor, och sen ta hela Q&A:n och lägga ut på nätet. Resultatet blir en väldigt personlig och varm text, med en rejäl portion humor. Mer sånt!
Vidare så tycker jag att Lina Olofsson faktiskt borde få mer cred för sina reportage från europatouren. Jag förstår att folk kan tycka att det ser ut som om det är la dolce vita, med sena kvällar och minglande med kändisar. Samtidigt undrar jag om folk inser att det är en helvetes massa arbete som ligger bakom Linas skrivande. Hon gör förbannat bra turneringsreferat, och ger dessutom en personlig och unik inblick i en värld som är fjärran från min. Man behöver inte vara en pretentiös nobellpriswannabe med behov av att krångla till språket för att skapa läsvärde. Ibland räcker det med att brinna för det man skriver om, och att ha en kunskapsgrund att stå på. Jag läser regelbundet ungefär 30 olik pokerbloggar, och det som framför allt skiljer olika bloggar åt i kvalitet är inte den stilistika förmågan, utan engagemanget i ämnet. Det är tydligt vilka som skriver för att en uppdragsgivare / sponsor / affiliteverksamhet kräver det, och vilka som gör det för att de gillar att skriva (och framför allt att bli lästa. Jag tror de flesta som gillar att skriva är narcissister i det avseendet). Det är frivilligt att läsa, men personligen plöjer jag med nöje allt Lina skriver.
Appropå det ska jag i veckan ta mig i kragen och uppdatera länksidan i veckan. Redan nu lägger jag ut länkar till pokerbloggar jag följer. Korta texter med lite av mina tankar kring dessa lär komma.
Samtidigt som de internationella tourerna fejdar ut börjar andra säsonger, som till exempel Pokerfinnkampen. Visst, Svenne banan fick stryk igen. Proffsspelaren Samir Shakhtoor nådde högt. Det är ändp inte det folk kommer att komma ihåg i höst; istället är det det så kallade bombhotet som humorform som en deltagare just då tyckte var en bra idé att lansera. Dessutom visar Aftonbladet / Minimedia åter igen hur långt man står från verkligheten.
Nu börjar temperaturen inför WSOP höjas något. Jag upprepar mitt mantra och hoppas på riktigt stora svenska framgångar, en namnkunnig vinnare, och ett finalbord som tidsmässigt ligger i anslutning till resten av tävlingen. Inget av dessa lär väl inträffa… Jo förresten! Vad gäller svenska framgångar är jag försiktigt hoppfull.
