Pokerprojekten är inga självspelande pianon
På grund av ett tekniskt haveri har det tyvärr fallit bort både poster och kommentarer på bloggen. Beklagar detta; detta är också en av orsakerna till att jag varit lite sparsmakad på uppdateringar de senaste dagarna, i väntan på att se att det flyter som det ska (slöhet är en annan orsak). Nu ska det dock fungera som det ska.
Det är dock inte därför jag är här.
En sak som jag noterat är att det verkar finnas en snedvriden syn på etablering av koncept och företag i branschen, i synnerhet när det gäller tillströmning av kunder och aktivitet på sajter och i verksamheter. Några killar (det är oftast killar) sitter och spånar fram en mer eller mindre klockren idé (en del är faktiskt riktigt, riktigt bra). Ofta lägger man rätt mycket krut på det visuella och de tekniska lösningarna och plattformarna. Sen går man in i skarpt läge, och drar igång verksamheten.
Och sen, intet. Man tror att resten ska sköta sig själv. Att kunderna ska flyta in, och börja aktivera verksamheten. Kunderna ska på något tämligen oklart sätt först upptäcka att konceptet existerar (det finns en enorm övertro på word by mouth-principen). Att de ska upptäcka den unika fördelen, den så kallade USP:en. Att de ska börja spela på sajten, skriva inlägg, blogga, tävla. Sorry, det funkar inte så.
Hur många sajter i förskringen finns det inte där ute, som egentligen är rätt skapliga? Där utvecklare och ägare har gjort ett riktigt skapligt jobb, och sen lutar sig tillbaka och väntar på det ekonomiska oberoendet? Men där det egentligen inte händer något, för det finns inget liv, ingen energi inpumpat.
Konkurrensen blir hårdare och hårdare. Kunderna färre, lojare och mer bortskämda. Man måste jobba arslet av sig med marknadsföring för att synas externt. Sen måste man jobba arslet av sig en gång till för att synas internt, skapa aktivitet. Skriva blogginlägg, se till att det finns aktivitet på borden, att nya trådar skapas. Att kunden ser att det händer saker, och att de känner sig sedda. Kunderna kommer att arbeta för dig först när du ser att du arbetar för dem.
Det finns inga genvägar till det perfekta konceptet, för att parafrasera farbror Barbo. Det enda som gäller är uppkavlade ärmar och kliva ner i skiten och jobba arslet av sig. Tyvärr tror jag att den typen av disciplin och ambition är mer begränsad än förmågan att komma på en bra idé.
