NALLE HEDLUND: ?Man tittar på danskarna och undrar vad det är för jävla clowner?
Jag såg en intervju med Henrik Schyffert på tv, i vilken han säger att han har svårt att vara seriös och ta frågor på allvar. I den approachen ligger lite av min fördom om Peter ?Nalle? Hedlund. Att en av svensk pokers stora humorister ska vara alltför svår att komma inpå det verkliga livet för att åstadkomma en ärlig bild av personen. Det visade sig emellertid att jag inte behövde vara orolig. I den mån det fanns problem förknippade med att intervjua Nalle så låg de i alla fall inte på det planet.
En av de mest intressanta upptäckterna vid mötet med Nalle var att han mer eller mindre är självgående i konversationen. Svårigheten i att intervjua Nalle Hedlund ligger i hans sätt att brodera ut svaren, att självmant börja i utkanten av ens fråga, och snabbt lämna den för att övergå i något annat han funderar på.
En fråga som rör poker kan mynna ut i ett fem minuter långt utlägg som slutar i ett resonemang kring fotbollsuppställningar. Just liknelser med idrottsvärlden visar sig snabbt vara ett signum för Nalle.
Tio minuter efter avtalad tid stormar Nalle in, hälsar snabbt och springer vidare med orden ?Ska bara lämpa av datorn. Kommer strax!?. Sen försvinner han en trappa upp. Vi har stämt träff i Poker Magazines lokaler på Stureplan i Stockholm. Fantastisk utsikt, och inte så lite kaxig planlösning Turken och hans kollegor huserar på, om än något opraktisk och trång. Nalle har lite affärer ihop med magasinet, bland annat Nalles lista, och anledningen till att vi träffas här är för att Nalle ska lämna material. Snart kommer han ner igen, och sätter sig tungt i fåtöljen bredvid mig. Tar upp en flaska med väldigt blå energidryck, och ger mig en likadan. Han tar några klunkar, och det syns att de senaste dagarna satt sina spår, även om han nog inte direkt klagar. Det har bara gått några få dygn sedan han spelade in fem miljoner kronor genom sin andraplats på Köpenhamns Europatourstopp. Nalle nådde näst högst på resultatlistan, och kommenterar headsupen med finländaren Jens Kyllönen så här:
?Det var inte så mycket snack; jag fick inga kort, och när jag väl fick det, så hade han bättre. Det känns inte så tungt på det sättet, för jag spelade så optimalt jag kunde utan att ta några onödiga risker.?
Nalle verkar inte speciellt missnöjd över att han inte nådde ända fram den här gången. Istället instämmer han i att placeringen kom väldigt lägligt i och med avtalet med nya sponsorn Nordicbet. Nalle är en färgstark figur och det är ingen hemlighet att det i grunden är viktigare att synas och sticka ut än att placera sig bra i turneringarna. Samtidigt borde det väl vara skönt att kunna påvisa att men de facto är en duktig pokerspelare också?
?Ja, på ett sätt är det ju så. Jag fick betalt för bra spel den här gången och det är väl skönt att det syns också. Hade det varit för tio år sen hade det varit jävligt skönt, men de personer som kan nåt om poker känner till min kapacitet ändå. Men det är ju jättebra för Nordicbet för jag får ju mycket mer publicitet. På det sättet är det ju viktigt?
Han är väl medveten om att det är för sin personlighet han i första hand är kontrakterad. Han syns och han hörs, och är helt enkelt väldigt mycket Nalle Hedlund.
?Jag vill ju vara en reklampelare för dem helt enkelt. Det är ju därför jag kör lite av den här showmangrejen. Det är ju självklart att de som sitter där och är tråkiga inte levererar någonting, och får därför ingen sponsor. Det gäller ju att optimera allting på alla sidor?.
Det är skillnad på andraplatser och andraplatser. Någon månad innan EPT-tävlingen i Köpenhamn var Nalle i Finland och spelade en av favorittävlingarna, Helsinki Freezeout. I sidoeventet i favoritdisciplinen sjukorts stötpoker, med inköp 600 euro, blev det just en andraplats och drygt 7000 euro som facit. Men han var snubblande nära en seger då.
?Den trofén ville jag gärna ha. Jag fick min motståndare allin två gånger, och han träffade båda två. Då kändes det lite surt, och på de senaste sju turneringarna har jag kommit tvåa i tre av dem.
Varje gång man tog en risk även om man ledde stort, så blev man brutalt utköpt. Det bara fortsatte och fortsatte. Till slut tänker man att det inte är sant, och det finns ju fler spelare som har råkat ut för det. Jag har sett Juha Helppi råka ut för det. Det tar på krafterna; man vet att man spelar mycket bättre än motståndarna, och sen har de tur och träffar och säger ?Yeah! That?s what I?m talking about!? när de köper ut någon på en trettioprocentare. Man tittar på danskarna och undrar vad det är för jävla clowner. Jaja, de förstår ju inte det där med det långa loppet. Grattis till dem då, att de har tur nu. I det långa loppet kommer förmodligen de flesta av dem inte att överleva?
Just danskarna och deras spelmässiga kvalitéer har Nalle mer än en synpunkt på, och den är inte smickrande. Han är över lag inte imponerad av de danska proffs som kommit fram de senaste åren. Samtidigt så upplever jag det inte heller som att han slentrianmässigt dömer ut majoriteten av andra spelare som sämre eller tomtar, som flera andra profiler med en högljudd image tenderat göra. Nalle har ofta en tanke, en reflektion, med sina uttalanden, även om den ibland är en smula diffus. Bakom den ganska bullriga ytan känns det som om det finns ett väldigt seriöst förhållningssätt till spelet, och en vilja att alltid prestera. Nalle medger att han ställer höga krav på sig själv.
?Ja, när jag spelar, ja. Nu sticker jag till Tallinn, och då är det ?bara? en tusenkronorsturnering så då behöver man inte spela bra, liksom. Men det spelar ju ingen roll när man är en vinnarskalle. Det är ju samma sak som om det är en fotbollslandskamp och Sverige möter Portugal borta. De kommer att kämpa som djur, men de skulle förmodligen inte vika ner sig om de spelade vänskapslandskamp mot Island heller, även om de satsar mer på Portugal. Man höjer sig alltid naturligt när det är de stora grejerna, men det kostar energi också, så det gäller att formtoppa.?
Även om Nalle under vårt samtal pratar en del om varians, otur och running bad-perioder, så är det primärt den egna kapaciteten och spelet han reflekterar kring.
?Man blir väldigt, väldigt trött och så gör man små skitmisstag. Jag förstår inte varför det blir ett sånt hjärnsläpp. Det har hänt två gånger de senaste 1,5 åren. Det gäller att undvika de där; nu var det här på små turneringar. Det händer inte på stora turneringar som tur är.
Men det är ju lite som när man ser Pekka Lindmark spela hur bra som helst i mål, sen gör han någon liten tabbe. Det händer, och man får inte vara rädd för att göra bort sig. När man spelar de stora turneringarna måste man hela tiden vara fokuserad, så oftast klarar man det. Men oftast så är det trötthet som avgör, och det är så man oftast tjänar sina pengar, eller marker. Genom att folk gör misstag när de är trötta?.
Föga förvånande är Nalle väldigt mycket en produkt av den gamla skolan. Han är inte jätteförtjust i nätpoker, utan ser det mest som ett sekundärt komplement till sitt primära gebit.
?Nätpoker jämfört med livepoker är som gocart på Grönan jämfört med Formel Ett. Folk förstår ju inte det där, och jag tycker att det är jättebra. Jag tänker inte lära dem nåt. Sen finns det ju Internetspelare som är rätt stabila även live, men det är många som inte förstår det där.
?Jag spelar inte turneringar på nätet. Jag kan spela någon turnering någon gång ibland. Jag ids inte, som Luleåkillarna säger. Sit and go?s orkar jag med att lira för att det är kul. Jag gillar att spela udda spel som jag hittar?.
Jag frågar Nalle vilka nivåer han brukar hålla sig till när han spelar kontantspel.
?50/100 på Texas om vi pratar kronor. Jag kan spela 100/200 kronor på Texas också. Halverar du det så får du Omahans värde. Dubblar du det så får du mörkpokerns värde. Men det är ungefär där jag spelar; live så spelar jag högre. Men då spelar jag inte fyra bord, och så koncentrerar jag mig på ett annat sätt. Men på Internet så är pokern blixtsnabb; det smattrar till på tre bord, så är du allin och torskar. Då gäller det att hålla i hatten. Man föredrar ju liveturneringar, men däremot så måste man ju i så fall ta sig till casinot, så det är ju väldigt smidigt att spela på internet. ?
Attityden och förhållningen till pokerindustrin och trenden visar sig också i synen på Texas Holdem. För Nalle är ?pokerns Cadillac? inte alls synonymt med själva spelet. En stor del av förklaringen till detta ligger i hur Nalle kom i kontakt med poker, och hans personliga utveckling i spelet därifrån.
?Det var faktiskt så att en polare tog med mig till Kortoxen. Egentligen spelade jag poker första gången ?92 i Las Vegas. Då var det sjukorts stötpoker, det fanns inte Texas på casinot. Då spelade man som en kratta, men lärde sig ändå mer och mer. I två år höll jag på att lära mig det där spelet. Sen kom man då till oxen på den där tiden, och så lärde man sig ännu mer. Sen kom Texas in, och Omaha. Och mörkpoker, så man spelade egentligen alla spel. Men sjukort var första spelet?
En konsekvens av detta, menar Nalle, är att man tenderar att bara belysa just No Limit Holdem när man diskuterar kvalitet och talang hos pokerspelare.
?Många snackar om att ?Mr X? är så bra på poker. Men ?Mr X? kan bara spela Texas no limit. Det är som om att en simmare bara skulle kunna bröstsim eller ryggsim. Det känns som att man ska kunna alla olika grenar för att bemästra pokern tycker jag. Själv tog det lång tid innan jag lärde mig mörkpoker, det var för typ två år sen eller nåt. Jag tyckte mörkpoker var väldigt svårt att lära sig. När de andra lärde sig mörkpoker ordentligt lärde jag mig sjukort istället, så jag var mycket vassare på det.
Det finns många spelare i Sverige som är bättre än mig på mörkpoker, jag har fortfarande mycket att lära där. Men jag blir bättre och bättre, och det är skönt att det finns en utmaning. Sen gillar jag trettiotvåkortsspelen. Telesina tycker jag är det av dessa som är roligast, det är sjukt?.
Nalle håller med mig om att det är synd att fokuset på Texas Holdem har blivit så oproportionerligt stort. Utanför nischmedierna för oss redan initierade är det oavkortat Texas som exponeras, trots att de andra spelen får allt större fokus på scenen.
?Alla vi som spelat ett tag vill ju ha Omaha live på tv. Jag skulle gärna vilja se Sökö, femkorts stötpoker. Där kan man bluffa! Texas är någon sorts blandning mellan Sökö och Omaha i det att Omaha är väldigt matematiskt, medan Sökö är väldigt pushigt. Texas No Limit är ett rätt perfekt turneringsspel. Det är däremot inget bra cashgamespel. Det är ju därför det har blivit så framgångsrikt, för att du har den pushiga biten med bluffarna, och den matematiska delen med oddsberäkningar. Men att kunna agera utan kort, den tuffa biten av poker, är det inte så många som kan. De flesta behärskar bara matematiken.?
Med detta i beaktande är det inte så förvånande att Nalle gärna väljer andra spel än Texas när möjligheten så ges.
?Texas är inte det roligaste spelet. Jag tycker att det är roligare att spela sjukort. Det ska spelas i limit, för jag tycker pot limit-varianten är skittråkig. Det blir ruskigt bra då du dubblar bettarna på sjätte och sjunde gatan. Det blir en utväxling som lurar folk som tror de kan pottodds. Svårighetsgraden ökar. Det finns en charm med det. I början av turneringar är sjukort skittråkigt att spela. Det kan det i och för sig vara i Texas också, men där finns det en utväxling, och det finns det inte i sjukort. När du kommer ner till tre, fyra bord i en sjukortsturnering däremot, blir det fruktansvärt kul! Då har du faktiskt blufflägen, och du har lärt känna motståndarna. Det blir ett helt annat spel. Jag kan förstå folk som spelar två perioder och blir utköpta och tycker att det är det tråkigaste spel som finns?.
Jag är inte helt säker på hur det ligger till nu, men jag vet att sjukorts stötpoker har varit den vanligaste pokerformen i USA, i alla fall på östsidan. Däremot är spelet inte jättefrekvent i Sverige. Jag frågar Nalle om han inte tycker att det är svårt att hitta bra stötpokerspel på den här sidan av Atlanten.
?Nu spelade jag i Finland, och det var jättebra. Det var bra spelare också. När jag spelade i London var det pot limit, och då åkte allt in på de tre, fyra första korten. Sen blir det lycka till, liksom. Det blir mer som ett Texasspel då. Jag vill ju räkna på kort och sannolikheter varefter det går. Kan man den klassiska, matematiska skalan när kort åker ut, så kan det diffa otroligt mycket på om man har potodds eller inte pottodds. Tittar du bara på din egen hand så kan det ofta se ut som att du har pottodds fast du inte har det, och vice versa. Det är ett perfekt spel för den som kan poker?.
“min skräck är att hamna bredvid honom på en atlantflygning” - Vännen Ola Brandborn om Nalle
En av mina vanliga undringar när jag träffar människor som lever så inne i pokervärlden som till exempel Nalle Hedlund gör, är om man fortfarande kan uppbåda spelglädje, eller om det hela till slut utvecklas till ett rent förvärvsarbete.
?Det blir fan ett jobb till slut?, säger Nalle med ett skratt. ?Det går att jämföra med att springa ett lopp. Jag vet inte hur många gånger jag sprang det där Gärdet runt. När man har sprungit 1.7 kilometer börjar man undra vad i helvete man har gett sig in på. Fan, det här gör ju bara ont!?
Nalle menar samtidigt att han i jämförelse med många andra inte alls lever poker twentyfourseven, utan försöker att fokusera på annat i livet också. Att det finns ett sportintresse råder det ju uppenbarligen ingen tvekan om, samma sak gäller för musik. Jag har sett någon av Nalles spellistor från hans MP3-spelare på tävlingarna, och det är onekligen en produkt av en person med ett intresse för musik utöver skvallyssnandet på reklamradion. Under vårt samtal framkommer det också ett intresse för kulinariska njutningar som mat och vin. Pokern verkar alltså vara ett av flera tidsfördriv, om än ett lukrativt sådant.
?Det beror på vad man känner för. Det är viktigt att vara harmonisk, och känna att man orkar och vill spela. Då spelar man bättre. Är man trött, sliten eller sjuk eller nåt, så ska man undvika att spela. Eller de andra kan väl spela, men jag undviker det i alla fall. Jag testade för ett par år sedan att spela när jag var sjuk, och det gick åt skogen?.
Nalle har tveklöst ett bra självförtroende när det handlar om poker, och en seriös inställning till spelet. Samtidigt så är han inte direkt typen som slår sig på bröstet och framhäver sin egen kvalitet. Snarare så handlar det om att försöka analysera, se tillbaka och hitta orsaker och förklaringar. Likväl så har Nalle precis som väldigt många andra pokerspelare sin egen syn på tur, jinxande och varians.
?Man måste vara självkritisk. Det är det jättefå som är. Det är oftast de som är de som utvecklas och blir bra. Sen gäller det ju att se vad som är tur och otur också. Fluktuationerna i pokern kan vara grymma, och även om man har otur så är det bara att kämpa vidare. Om tiotusen år så vänder det. Det var som när Johan Storåkers vann en massa tävlingar i rad. Allting stod. Var det inte runnerrunner så vann han på en ess-sjua. Är du i zonen så är du i zonen. Först så är det svartrött, svartrött, svartrött. Sen kan det komma rött sjutton gånger i rad. Det är ju därför det gäller att spela på samma nivåer hela tiden, för att det ska jämna ut sig. Det gör det ju på cash game förr eller senare?
Nalles otur har blivit något av ett fenomen i pokerkretsar. Han själv har inte varit sen med att berätta om närmast orimliga losing streaks och bad beats. Därför känns det befriande med den oförfalskade glädje och ödmjukhet han har ramat in den fantastiska prestationen i Köpenhamn med.
En annan sak som Nalle fått uppmärksamhet för är sina uttalanden om alkohol och poker. Nalle påstår sig gärna spela en smula onykter. Jag konfronterar honom med dessa uttalanden, och Nalle menar att det är en genomtänkt strategi.
?När man blir brutalt utköpt rakt ut, neutraliserar en öl eller två de där negativa grejerna som sprutar i kroppen. Adrenalin eller nåt. Jag vet inte vad det är som utsöndras, men man luktar jävligt illa i alla fall. Det kommer av negativ stress förmodligen. Tar du en öl då så motverkar du det här och kan fortsätta spela, och det är mindre chans att du tiltar. Man kanske kan kalla det för doping eller nånting, men det funkar.?
Eftersom Nalle tveklöst pratar mycket, ofta och dessutom har en tendens ett spinna vidare på ett ämne och landa i något helt annat är det väl inte så förvånande att han ibland kan bli missförstådd. Ett exempel var när han härom året gick ut och uppmanade till bojkott av Svenska Spels mästerskap i Poker, och sedan själv sågs delta i turneringen. Jag frågar om han kände sig orättvist tolkad i frågan.
?Jag bryr mig inte. Folk missförstod väl det där. Jag förstår att folk blev sura, men jag gick ut som en pejlare och fick inget medhåll. Inte någon som skickade något mail eller nåt. Sen gick de ut senare, jag vet inte riktigt när det var. Hade det varit så att folk hade gått in och sagt att de skulle bojkotta så hade jag också bojkottat, för jag tycker att det är fel att de kallar det SM. Jag gick runt hela tiden och sa att det var casinomästerskapen. Jag har myntat det uttrycket, så nu kan de använda det. Min grej i det hela var att stämpla det så. Sen gick jag och spelade det i alla fall. Jag hoppas att casinot tar det namnet. Om det blir bojkott nästa gång så ställer jag upp, men då får de organisera det bättre?.
Nalle är en uttalad motståndare till spelmonopolet, och har flera gånger gått ut och skrivit och uttalat sig om detta i svenska medier och på olika forum.
?Det och spritmonopolet är förmynderivarianter. De tror inte att folk kan sköta saker och ting, vilket de kan. Jämför det med trafiken: jag kör hyfsat lugnt i trafiken, och 95 procent gör det. Sen har du några fartdårar, och några som kör som höns. Ska man förbjuda all trafik då, tack vare att det är några höns ute? Det går ju inte. Man får ju plocka de personer som inte sköter sig. Som i fotbollen, jag tycker att det är skitbra att huliganlagen har kommit. Plocka bort det som är fel i stället! Istället för att hacka på dem som sköter sig och gör bra grejer. Det är förmynderi?.
I konsekvensens namn erkänner Nalle Hedlund också Svenska pokerförbundets turnering som det riktiga nationella mästerskapet.
?Ja, nu är det ju det. Egentligen ska man väl fråga Lars Kjestrup om det, som har skött det tidigare. Men jag tycker väl att det är de som har övertagit det hela. Det är ändå spelarnas förbund, och alla har möjlighet att vara med i styrelsen och så. Det har ju inte alla i Svenska Spel. Ken frågade ju mig när de startade upp det där om jag ville bli ordförande. Jag ville inte vara det för att slippa vara jävig och sitta på två stolar när jag jobbade med B2B.
Jag tycker att det är ganska viktigt att de som sitter där är neutrala och inte blir jäviga, för det ger en tråkig klang till pokerförbundet. Det är svårt att hitta såna gubbar, men alla kan alltid hjälpa till med nånting. Det är fritt fram att kämpa för poker i Sverige för den som vill, och då finns det ett förbund att jobba för.?
En lite rolig detalj i det här sammanhanget är att det är tämligen många av de jag träffat och pratar med i min personliga odyssé i Pokersverige som säger sig ha blivit tillfrågade om ordförandeposten i Pokerförbundet.
Tre kvart med Nalle Hedlund flyger iväg. Det är energikrävande att lyssna uppmärksamt, och försöka följa trådarna i Nalles utläggningar, mest för att människan ? faktiskt i likhet med undertecknad ? har mycket han vill säga, och gärna på kort tid. Framför allt är det lärorikt och underhållande. En av de största behållningarna i mina ögon med Nalle är att han visar att man kan vara en personlighet med starka åsikter och stor käft, utan att vara plump och slå nedåt. Det är hedervärt i dagens pokerklimat.
//Erik “Valterego” Rosenberg
Tack till biståndsgruppen för korrektur och bullshit detection!
Fotografier: Fredrik Ivarsson / Poker.se
