Poker och trögheten i svensk lagstiftning
Som pokerspelare känns det ibland som att man ägnar halva den dedikerade pokertiden till att spela. Den andra halvan används till att förklara varför man lägger tid på något moraliskt tvivelaktigt och semikriminellt. Är man aktiv i en av landets snabbast växande folkrörelser, tvingas man nämligen hålla tungan rätt i mun för att inte drabba samman med den svenska lagen.
Lagen är inget annat än ett styrmedel för staten, konstruerat för att kontrollera och utveckla civilisationen i rätt riktning. Lagen är hårt cementerad i vår kultur, och av olika logiska skäl relativt trög att rubba. En allt för lättförflyttad Svea Rikes Lag skulle leda till kaos i slutändan. Vi vill inte ha en nation där lagrummet möbleras om helt och hållet utifrån vilka som styr landet, eller vilka som just för tillfället hörs och syns mest.
Svensson tar tyvärr ofta fel på dom och lag, och titt som tätt fylls våra mailboxar med kedjebrev där man ska massuppmana domstolar att riva upp beslut. Oftast då några ungjävlar går fria från en våldtäkt, eller då något monster har misshandlat sin nyfödde son till döds och får sex månaders fängelse för det. Folk förstår inte att det för det mesta är lagen som är dåligt applicerbar på det aktuella brottet, och inte själva domen som är felaktig.
?Det är för lite tröghet i svensk lagstiftning?, påpekade min vän åklagaren. I många fall har han helt rätt, speciellt sett till ovan nämnda situationer. Det finns exempel då beslutsfattarna ändrat lagar i rent populistiska syften. Eller i fall då vissa intressenter varit tillräckligt övertygande. Över en natt kriminaliserades någon miljon svenskar när fildelningslagen ändrades. Sällan har väl så mycket resurser lagts på bekämpning av ett brott så långt ned på straffskalan?
Å andra sidan kan vi som pokerspelare krasst konstatera att det i många fall är för mycket tröghet i den svenska lagstiftningen. Fildelningsexemplet är ett relativt speciell företeelse, då man aktivt ställt lagen i vägen för utvecklingen. Ett mycket vanligare förlopp är att samhällsutvecklingen springer in i en lag som inte hinner ur vägen, för att använda en metafor.
Nya trender och subkulturer hamnar ofta i eller bortom gråzonen för vad som är lagligt. Exempel på detta är inte bara fildelningen. Parkour, urban exploration och trainsurfing är alla exempel på nya företeelser som medför mer eller mindre juridiska konsekvenser av utövandet. Dessa handlingar regleras med hjälp av lagar som inte är konstruerade för att stävja den typen av verksamheter. Att lagen i en del fall ändå kan vara användbar är en helt annan sak; det vore inte hållbart att ha en hel generation med ungdomar åkande på pendeltågstaken.
Pokern har exakt samma problembild. Möjligheten att få umgås och utöva vårt spel har starkt begränsats av lagar som inte konstruerats för den här typen av situationer. När det kommer till livespel pratas det om problemen med lotteri, dobbleri och ?äventyrlig karaktär?. Onlinespelare konfronteras allt som oftast med en orimlig skattelagstiftning.
Jag upprepar mig igen om min poäng inte gått fram: Trögheten i den svenska lagstiftningen är uppenbart inte anpassad till ett föränderligt samhälle. Formerna för brukandet av våld förändras inte markant över tid; det gör dock tekniken, marknaden och det sociala umgänget.
Nu är det tyvärr inte så enkelt, att det bara är att ompröva lagen. Medborgarens bästa ska också vägas in.
En annan del av problemet består nämligen i att de som är satta att stifta och pröva våra lagar till stor del utgörs av så kallade engagerade samhällsmedborgare. Detta innebär att de anser sig ha ett ansvar för att reglera vad som är skadligt och/eller allt för äventyrligt för medborgarnas eget bästa. Detta ansvar verkar ha en inverterad korrelation mot kunskapen om detsamma. De som kan minst om en företeelse är oftast de som skriker högst om dess faror. Det gäller inte minst poker.
Det här är ett problem, och därtill inget nytt sådant. Rockmusik, hiphop-kulturen, raggarrörelsen, rollspel, paintball, datorspel, videofilmer? listan över företeelser som vi skall skyddas från kan göras lång.
Nu hanterar våra beslutsfattare en lag som medför att 250,000 pokerspelare skall samsas på fyra kasinon. Vi har en lagstiftning som medger att endast en pokersajt får marknadsföra sig fullt ut i Sverige. Som lagstiftningen ser ut idag, finns bara en seriös pokersajt, medan resten av aktörerna tillhör ett och samma rövarband. Åtminstone om man får tro lagstiftarna ? som av en händelse också råkar äga denna sajt, och därtill agera tillståndsgivare och övervakare samtidigt.
Jag vet inte hur det är med er, men det här gör åtminstone mig förbannad. Vi har lagar som kriminaliserar stora delar av befolkningen enbart på grund av att de inte är konstruerade för ett modernt samhälle.
Det borde inte finnas några motsatsförhållanden mellan proaktivitet när det gäller samhällsutveckling och bekämpandet av populism. Om våra lagstiftare hade lite mer ryggrad, lite mer framförhållning och ökad kunskap skulle vi kunna få en spellagstiftning som är anpassad till ett modernt samhälle.
Fotnot: Denna text publicerades på 24hpokernews sommaren 2007 men är lika aktuell idag.
