Tacos
John var ny i gänget. Han och sambon Helena hade halkat in på det berömda bananskalet via någon i gänget, och nu började de dyka upp på festerna. Festerna var liksom själva introkursen till vår gemenskap, och smälte man in där så var chansen liksom större att det skulle fungera på övriga plan.
Den här gången var det Jerrys tur att arrangera. John hade tänt direkt på idén, och var överlycklig över att vara inbjuden. Det skulle hållas mexikansk afton i scoutstugan. Denna lokal hade sina plus och minus. Till fördelarna måste räknas det ensliga läget, långt från närmaste potentiella störda granne. Till nackdelarna bland annat det ensliga läget, med möjlighet att parkera bilen som närmast knappa kilometern från stugan. Sedan var det en promenad till fots på sex-sju minuter för att nå fram.
En kväll i november samlades gänget i stugan, och ölen korkades upp, och det lagades fajitas, burritos, enchiladas. Det spelades Los Lobos. Ja, ni har bilden klar för er. Snön yrde utanför fönstret, men stämningen var god. Uppslutningen var närmast total. Alla hade anlänt, utom John och Helena. Klockan gick, och folk började bli oroliga.
Plötsligt ropar någon, jag minns inte vem. Jerry? Affe? Spelar ingen roll, men i alla fall “Nu kommer de!“. Vi samlades vid fönstret. Funderades över vad vi såg. Gult? Grönt….En….en taco?
John plusar fram ur skogsbrynet, ut på gårdsplanen framför scoutstugan. Dräkten är outstanding. Han har sytt sig ett gult tacoskal, fyllt med grönt tyg som sallad. Konstruktionen bärs upp som någon slags väst. Hela John är en enda gigantisk taco. Efter pulsar Helena som någon sorts mexikansk bondflicka.
De slår upp dörren, och kommer in i stugan. Där står vi. I jeans, chinos, t-shirts, kjolar, topar. Möjligtvis någon liten sombrero. Där gick gränsen. Ingen - ingen - var utklädd. Mexikansk afton som mat-tema, ja.
“aha…..“, säger John, “Ingen maskerad alltså? Nähä…“
