Funktionalism och fulla hus
För att anknyta till en tidigare blogg så kan jag meddela att i Fellingsbro är det bara fjollor som köper villa. Riktiga män köper sig en kåk. Jag har köpt mig, om än inte ett fullt hus, så i alla fall ett möblerat sådant. Inte i Fellingsbro, men väl i Västerås. En kåk, villa, hus, you name it.
Då huset nu begåvats med ett riktigt stort matrum funderade jag på att bygga mig ett pokerbord. Eller i alla fall skivan till detsamma. Jag menar, hur svårt kan det vara? En plywoodskiva, filtduk, rörisolering. Limma,limma. Häfta, häfta. Klä in sargen i skinnimitation. Trycka nåt tufft på mitten.
Då jag är en produkt av sjuttiotalets gör-det-själv-anda är jag emellertid medveten om hur fel sådana försök kan bli.
“Farsan är funktionalist i ordets rätta mening”, enligt brorsan. När han gör saker fungerar de jämt utmärkt, men ser inte alltid så bra ut. Vi minns alla skeden som stack ut ur köksfläkten. Det var numera strömbrytaren. Ett annat exempel var när han frågade om jag ville ha en portal mellan mina rum när jag var i tonåren. Jo, jag hade faktiskt inte bara ett, utan tre rum i vår KÅK i Fellingsbro. Dagen efter när jag kom hem från skolan, såg jag till min stora förvåning att farsan battlat igång motorsågen, och frihandssågat upp en portal i väggen. Snyggt, nej. Men definitivt en portal enligt alla gällande definitioner.
Ibland blir det en fullträff när farsan är igång. Som när jag var sex år och med flit hade brutit upp min leksaksbulldozer för att få fram batterimotorn inuti. Leksakshelvetet var ju obrukbart för all framtid, men farsan byggde med lite skicklighet och shitloads av faderskärlek en trälyftkran och monterade motorn i. Respekt för det, farsan!
Ibland blir det inte lika imponerande. Till exempel när jag meddelade gubben att jag ville börja spela elgitarr. Farsans förslag till lösning var att bygga en elgitarr av en bräda han sågat till och halsen till en akustisk gitarr han hittat i sopcontainern utanför järnvägsstationen.
Tror att farsan är präglad av sin uppväxt. Men vem fan är inte det egentligen? Tog med mig brorsan på en tur till Hallstahammar för att titta på husen jag bodde i tills jag fyllde fem. “Det är lite som Kolmårdens djurpark”, säger brorsan när vi passerar en kille som håller på att rulla fram sin bil ur garaget, “Det är jäkligt fascinerande, men man kliver inte gärna ur bilen”. Han är också ett barn av sin tid.
Vid närmare eftertanke såg jag till att införskaffa fabrikstillverkade bord istället by the way.
