Är du drabbad av pokerpesten?
Jag tycker mig ha noterat en rätt obehaglig tendens bland pokerspelare. Vi kan kalla fenomenet Pokerpesten. Under guldruschen som försiggick i Kalifornien och Alaska under mitten av 1800-talet gick myten om ett tillstånd som kallades Guldfeber. Vad som i stora drag hände, var något som inte alls är helt olikt spelsjuka. Beroendet. Guldet, och sökandet efter detsamma, blir viktigare än allt annat, överskuggandes individens hela liv. Rutiner får stryka på foten, moral, hygien, relationer. You name it. Guldfeber eller spelsjuka, mönstret existerar. Få blir rika, många går under.
Pokerpesten är en speciell gren av spelsjukan. Jakten på förväntat värde. Jag har sett den hos vänner. Det här tillståndet drabbar faktiskt främst vinnande spelare. Förlorarna har andra drivkrafter med liknande symptom. När spelarna börjar vinna, räknar de om tiden de plöjer ner i lekandet med kort till reda pengar, och hur mycket man får ut på varje investerad minut.
Konsekvensen av det här är att många av de som tjänar pengar på poker börjkar räkna på hur mycket de förlorar på att inte spela. Det är alltså ett ekonomiskt minuseve på att spela tv-spel, äta middag med tjejen, knulla eller åka till badhuset. Men hela denna struktur bygger på att hjärnan ställer om sig till att rangordna pengar som nummer ett, vilket jag redan där tycker är ett feltänk.
Pengar är ett transaktionsmedel, inget annat. Jag till exempel, har anlitat en städfirma som kommer och städar hos mig varannan vecka. Vad jag köper är egentligen inte att slippa städa, jag köper tid. Om du nu räknar allting i EV, eller förtjänst, kan du ju se hur mycket du värderar andra saker. Det kanske inte är minuseve ur rekreationssynpunkt att spela tv-spel. Det kanske inte är minuseve njutningsmässigt att ha sex? Hoppas jag, i alla fall.
Pokerpesten är den vinnande spelarens djävul på axeln. Pokerpesten drabbar den som väljer att låta pengar vara nummer ett livet. Vi förlorande spelare är lyckligtvis immuna mot just den aspekten av spelsjuka.
