Svärmor
“Eriiik, hjälp”. Jag har ju viss vana vid att folk gormar på mig i tid och otid, men när även svärmor började hojta insåg jag att det fanns problem i luften. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig att se när jag rundade kröken, men det var fanimig inte den syn som mötte mig. En fem meter hög modell av askungens slott stod prydligt mitt ute i ett kärr. Det förvånade mig dock föga. Vi var ju nämligen på utflykt till sagostigen, belägen utanför sörmländska Malmköping. Nä, det som var en smula ögonbrynshöjande var scenen som utspelade sig i kärret.
Jag vet att jag tidigare hävdat att det var ett träsk, men det har att göra med att det ligger bättre i munnen än det mer svenskfolkliga “kärr”. Eller jag vet inte, träsk är ju liksom alligatorer och amerikanska rednecks med sammanväxta ögonbryn och banjomusik. Kärr är svenska folksagor och hembränd sprit på dunk.
Nåväl, bredvid kärret står min femåriga dotter och pekar med gapande mun. Följer man hennes finger ut i kärret kommer man till den jämngamle kusinen som står till knäna i dyn, fast, utan möjlighet att förflytta sig. Två meter bort, mitt i dyngpölen, sitter svärmor, till låren begravd i den svarta klet, som troligtvis fått sin omisskännliga lukt av stillastående vatten och ruttet gräs. Det doftar inte tårta direkt.
Svärmors vita kläder är inte längre vita. Hon skrattar, men paniken lyser i hennes ögon. Svärmor är reumatisk, har haft hjärtproblem, och har en titanprotes i höger knä. This is going to be dirty. Bokstavligt talat.
Två minuter senare står även jag till knäna i dyn. Jag har kopplat ett tag om svärmors liv (kanske därför det heter livtag), och drar utav bara helvete. Femtio kilo Erik får jobba på alla cylindrar. Man kan höra mödosvetten porla över min kropp. Svägerskan vadar ut i kärret, för att assistera. Hon drar i benen på svärmor, jag har kopplat någon form av halvnelson och försöker hissa upp tanten på ryggen. Paniken är nära på svärmor; man får agera både lyftkran och terapeut i detta nu.
Tio minuter senare sitter vi på kanten av askungens slott, och andas ut. Ibland är det ett helvete att vara måg.
