Poker & The Se7en Deadly Sins III - GIRIGHET
Det finns människor som även i modern tid skapat odödliga uttryck. Uttryck som blivit så stora, så etablerade, att ajälva myntaren knappt kan claima uttrycket längre. “Äh, det där var han bara en i mängden som sa” Trots att just denna enskilda individ var den förste som använde uttrycket i ett officiellt sammanhang.
Ett klassiskt exempel är Neil Youngs textrad “It’s better to burn out than fade away”, från låten “Hey hey, my my”. En textrad som i sig skulle kunna vara en snabbkurs i turneringspoker. Tänk att kunna säga att “jag uppfann den onelinern.
Eller Ian Durys kanske ännu coolare “Sex Drugs and Rock’n'Roll”. Man vaddå, hävdar kanske vän av ordning, det är ju ett vedertaget begrepp?! Jo visst, NU är det ju det. Men Ian Dury var först.
En annan strof ur en låt som har potential för odödlighet är Abbas “It’s a rich mans world”. En kort, koncis och total oomkullrunkelig definition av varför Girigheten är en effektiv och skrupellös dödssynd. Och kanske den mest obehagliga.
Det är de rika människornas värld. Om inte allt, så kan i alla fall det mesta köpas för pengar. Bara summan är tillräckligt hög. Det innebär också att väldigt många är beredda att sälja både sig själva och moral och ideal, för tillräckligt många nollor bakom värdetalet.
Om - jag är fortfarande bortom allt rimligt tvivel övertygad om det inte är så - det skulle existera en utbredd riggkonspiration, är girigheten enkom den bakomliggande orsaken.
Girighet är orsaken till att människor funderar på att borra hål i taken på hotell. Girighet är ofta orsaken till rävspelet och smutskastningen inom pokern. Girighet är ofta den bakomliggande faktorn till de två föregående dödssynderna i min lilla serie.
Girighet….äh, skrev jag inte om girigheten nyligen?….i vilket fall, girigheten är en av de smutsigaste och fulaste sjukdomarna som drabbar vårt samhälle.
Jag sade härom dagen att frosseriet är den dödssynd du skall undvika om du bara väljer en. Det må vara hänt; jag går dock hellre under av frosseri än av girighet.
Min communitykollega, den lysande skribenten Fairgrove konstaterade både cyniskt och mycket, mycket träffsäkert:
“Det ligger liksom i själva pokerns natur att man ska försöka ta de andras pengar, men ska man vara ärlig så är inte det någon särskilt attraktiv egenskap”
Ask yourself, punk, “Do I feel lucky today?” När du gjort det kan du fråga dig om du spelar för underhållningen, brödfödan eller för att mycket vill ha mer.
De flesta av oss, kommer inte att gå över de riktigt svarta trösklarna, in i mörket. En sak vill jag emellertid påpeka, har du gjort det, finns det ingen väg tillbaka.
Ärligt förtjänade pengar är inte smutsiga. Oärliga pengar är Ebola för din moral. Oundviklig utplåning.
