Homegame, pulis och töntiga nybörjare

Okej, konceptet i korthet: Frun tar hem en handfull arbetskamrater för pizza och poker. På köpet får vi en puli för inhysning under kvällen. För er som inte känner till puli kan jag meddela att det är ganska precis den hundras som brukar liknas vid en golvmopp. Jag är inte jättefrälst i uttrycket bedårande, men är det en enda hundras som ska få etiketten bedårande, sätter jag resten av stacken på pulin. Hunden är bedårande.

Anyhow, trots att både kunnandet och intresset i fallet poker ligger på mig i familjen Rosenberg, så är min primära roll för kvällen att ta hand om barnen vilket inkluderar sälllskapa med dem under Let’s Dance, fixa kvällsbestyr samt natta. Därefter, om tid fanns, kunde jag få vara med och dra en spader.

Tid fanns.

Nivån var nätt och jämnt över att bränna kort och vad som är en godkänd minimihöjning. Korrekt förflyttning av blinds och knapp när en spelare eliminerats var inte att tänka på (å andra sidan kan Microgaming det ännu inte, efter ett halv decennium av tillhandahållande av poker). En av de närvarande frågade om jag tyckte att de var töntiga som i princip inte hade koll på jack shit. Huh?  Inte ett spår kan jag meddela. Mitt eget pokergäng var exakt där för några år sedan; vi kunde ingenting. Jag kan verkligen sakna det. Visst, insatsmässigt har vi inte flyttat oss en tum, men plötsligt ska varje regel dissekeras, odds diskuteras, och tveksamma moves ska stötas och blötas. I fredagens spel var pokern ytterst sekundär; det var det sociala, och samtalet om allt annat bortom poker som kvällen roterade kring. Det är inte töntigt, det är eftersträvansvärt.

Töntigt är midstejkare som leker highrollers, som ser ner på noobs, eller som måste försvara sina spel med att det är en annan strategi, eller till och med en annan moral som gäller på andra nivåer.  Som inte vill låtsas att alla har börjat på samma punkt. Eller inte vill erkänna att alla inte vill åt samma håll. Töntigheten försvinner inte i takt med att man utvecklas som pokerspelare. Den växer ofta fram.

Tack för att jag fick vara med. Det var lärorikt.