Angående badrum, Guillermo Del Toro och de sociala aspekterna av nätpoker
Just nu är det lite att mickla med på hemmaplan. På grund av en vattenskada i kategorin apstor har vi för tillfället inget badrum. Vidare råkade cirkulationen i radiatorerna upphöra när handukshängren demonterades, och trots återinkoppling så förblir elementen kalla efter två dygn. Snabb vända till Biltema för inhandling av två eldrivna diton (Fasar för DEN elräkningen), samt ett lånat av faderskapet. I morgon kommer dock rörpularen för att få snurr på grejerna igen.
Därtill har jag en febersjuk sexåring hemma. Något politiskt inkorrekt måste jag tillstå att det var lättare när hon hade närmare fyrtio graders feber, än nu när hon är nere på drygt trettioåtta. Det kräver två helt olika typer av insatser som pappa, och den första är klart lättare att kombinera med datorverksamheter som arbete eller poker.
Spelade faktiskt en hel del under gårdagen. Min gamle vän Svejk var över, och vi körde en nostalgigrind. Mest priotierade jag turneringar i olika varianter på Stars. Totalt sett en backkväll, men för en gångs skulle brydde jag mig föga, då det var det sociala som var i fokus. Även om resultaten uteblev denna kväll så måste jag konstatera att jag är en avsevärt bättre nätspelare när jag har sällskap. Jag kan helt enkelt inte hålla fokus på spelet speciellt länge när jag är solo. Nätpoker är helt enkelt rätt grått i längden.
Jag måste slå ett slag för världens just nu främste filmregissör, Guillermo Del Toro. Visst, Mimic var väl ingen höjdare, men sen! Hellboy, Devils Backbone och Pans Labyrint. Tre mästerverk, som Del Toro krönte med att stå som producent för Barnhemmet. En av de bästa skräckfilmerna på många, många år. Inte sedan David Fincher (Se7en, Fight Club, Alien III) har jag känt att en filmskapare lika mycket kunnat stå som garant för att jag ska gilla filmen.
Ska försöka få klart intervjun med Isberg i veckan.
