En liten krönika om pokeråret 2008 according to Valterego
När årets sista dygn börjar nalkas känner jag att det är hög tid att försöka sammanfatta Pokeråret 2008 i några - nåja, det brukar alltid bli en del när jag väl fått upp flåset - hyggligt väl valda och i alla fall skenbart genomtänkta ord.
Även om den riktiga internationella superklonken vid de stora turrarna lös med sin frånvaro så fick vi en del fina resultat till syvende og sist. Störst på pappret utan inbördes ordning var fem prestationer vill jag påstå:
- Tureniecs andraplats i EPT London
- Sonnerts fjärdeplats i WSOPE vid ett av modern tids tuffaste finalbord i en större turnering
- Stefan Mattssons andraplats i WPT Barcelona
- Johan Storåkers andraplats i Aruba Classic
- Christer Björins insats i WSOP
Personligen blev jag mest glad över Patrik “Coxxa” Anderssons åttondeplats i Köpenhamn och Mikael “Nezor” roséns fjärdeplats i APPT Macau. Det unnar jag dessa två ytterst trevliga killar fullt ut.
I början av mars höll staten hov på Clarion Sign i Stockholm under täckmanteln “Svenska Pokerakademien”. vi var många som gick på den gubben, och de flesta av oss lär väl gå på den i år med. Min bloggkollega Johan “Indiscreet” Kretz fick - högst välförtjänt - priset som årets pokerskribent, och Jocke Geigert fick priset som årets pokerpersonlighet. Kriterierna för att få priset var enligt Pokerakademien själva:
“Huvudsaken är att det är någon som har verkat för att uppmärksamma och utveckla pokerspelandet i Sverige under 2007″.
Jag hade med Joakim i mina spekulationer inför prisutdelningen, men skrev då så här angående hans namn i diskussionen:
“Bidragen till uppmärksamhet och utveckling i år står sig inte i konkurrensen. Däremot har jag full respekt för att han för Prosharks aktiva medlemmar erbjudit något unikt i Pokersverige, och därför av många ses som en given kandidat.”
Jag vidhåller den åsikten fortfarande, och anser att två kandidater ur juryn (Dan Glimne och Peder Månsson) fyller kriterierna bättre även om de då av naturliga skäl inte var aktuella. Likaså tyckte jag att Ola Brandborn skulle varit ett bättre val, som för övrigt tackade nej till att sitta i juryn. Juryn höll uppenbarligen inte med mig. I år tippar jag att det står mellan Vegas Groups VD Lasse Kollind och nämnde Brandborn. Något säger mig att den förstnämnde gärna tar emot priset och den andre är glad om han slipper. Det i sig kan nog vara tillräckligt för att fälla utslaget på vem som kommer att få det. För att helgardera mig slänger jag in Micke Norinder som en outsider. För övrigt håller jag med Roffe om att vi är alldeles för lättlurade, men jag sväljer stoltheten och går dit och gratisäter om jag blir bjuden.
T6-historien rullade vidare under året, och började bli riktigt prekär när det visade sig att företaget hade svårt att återbetala spelarnas deponerade medel. Mycket pekade på att man inte gjort skillnad på spelarnas och investeras pengar, och när båtfan nu sjunkit utan att något brottsligt uppsåt utretts på allvar så måste man nog kunna påstå att det ser jävligt illa ut. Jag skulle gärna vilja att någon med någon som helst insyn tog lövet från munnen och snackade lite i offentlighetens ljus om historien.
Lagpokern online blev via High5Action en av årets roligaste nätupplevelser för min del. En totalt ny spelupplevelse som faktiskt gav pokern en helt ny dimension. Tyvärr tycker jag inte att det fick den uppmärksamhet och genombrott det förtjänade. Om det beror på ointresse från spelarna eller bristande arbete från ansvariga låter jag dock vara osagt. Nog inbillar jag mig att det kunnat pushats hårdare. Jag tror och hoppas dock att vi får se mer av lagpokern 2009.
Jonas Danielsson. Foto: Fredrik Ivarsson / Poker.se
Scandinavian Poker Awards hade kunnat bli en rätt så anonym tillställning om inte Jonas “Nebuchad” Danielsson något oavsiktligt hottade upp speklaklet genom att påpeka att påpeka att han tagit sitt nickname från den förste som verkligen “tog itu med judeproblemet”. Kvällens konferencier Daniel Negreanu lade en lugnande filt över elden, och Jonas Danielsson kom undan med en pudel. Han höll sig sedan en tid från rubrikerna tills han råkade skriva i sin blogg att en runk sällan kommer ensam.
Prosharks gick under året från slumrande till döende. I mina ögon var det två saker som fällde skutan på allvar. Det första var en, med facit i hand, rätt graverande felsatsning på en ny design och funktionalitet som aldrig tänkte på att förankra bland de riktiga hardcoremedlemmarna. Mycket energi gick åt till att kanalisera missnöje istället för att vara konstruktiv, och från ägarnas sida fick man lägga krut på att återställa istället för att utveckla. Den andra saken var eldsjälen Joakim Geigerts avhopp. Den enda av ägarna som frontat sajten och engagerat sig i dess medlemmar på allvar. Det har pratats om en satsning på nya skribenter som skulle få någon form av ersättning, och det började riktigt, riktigt bra med fina reportage av både Aaron “Baronen” Axelsson och Helena Forsell. Sen intet. Idag känns det som om nyhetsuppdateraren Per kämpar i ensamhet, insprängd bland mediokra intervjuer och headlinebloggar som kan läsas på minst två andra sajter.
Grebbestadsrättegången blev kulmen på en av de smutsigaste historier som blivit känd i PokerSverige, och ärligt talat kändes inte utgången jätteförvånande.
Svenska Pokerförbundet hann med två SM; ett live och ett online. Att Ola Brandborn vann det förstnämnda tycker jag var ytterst glädjande då jag ser Ola som en reko kompis, och jag unnar alltid såna framgång i livet. Vidare kan man väl konstatera att han får anses vara en av Sveriges mer framgångsrika satellitspelare. Kunde han nu ta och kamma sig och bli lite bättre på att spela de turneringar han faktiskt tar sig till så skulle det ju kunna bli en riktig solskenshistoria av det hela.
Onlinebiten blev tydligen en besvikelse rent deltagarmässigt; både förbundet och aktuell sajt fick kritik för bristande marknadsföring. Den depressionen höll nog bara i sig till dess att pokerförbundet med inte så lite skadeglädje kunde konstatera att Svenska Spel inte ens lyckades slutföra sitt nätmästerskap utan fick göra någon sorts semiorättvis utbetalning av medlen. Man hade till och med fräckheten att behålla rejken. Några veckor senare meddelade regeringens utredare Jan Nyrén i den omtalade spelutredningen att med de direktiv han fått från högre ort så var staten fortfarande bäst lämpade att arrangera pokerspel om pengar. Inget större ont om Nyrén egentligen, även om jag tycker att det luktade hafsjobb i researchen kring livepoker, men med de direktiv han fick så känns hela produkten som en papperstiger. Gör om, gör rätt.
Russ Hamiltons storhet visade sig var mer påtagligt som girigt arsel än som rent fysisk uppenbarelse. Den forne världsmästaren var en av hjärnorna bakom Ultimate Bet-skandalen. Jävla dåre.
Inte ett dugg pokerrelaterat, men Broder Daniel-gitarristen Anders Göthbergs självmord berörde mig djupare än någon händelse i pokervärlden.
Visst jävlar, det var det där med Årets branschpajas också. Jag har nog bestämt mig för någon form av devis, som jag stulit för ändamålet: “Vill man ha priset, så är man antagligen inte lämpad”. Det diskar några av de verkliga guldfavoriterna. I år blir det istället företaget MiniMedia som från djupet av mitt hjärta får utmärkelsen, med motiveringen:
“För att de på att nästan övernaturligt sätt tagit pokerjournalistiken, en redan från början tämligen medioker företeelse, till helt nya bottennivåer. Genom att referera till gammal skåpmat och koka soppa på diverse blogginlägg och ointressanta kvaishändelser skapar de en helt egen kurrekurreduttö som parallellvärld till den verkliga pokerscenen. Alltsammans med en svenska som inte skulle släppas igenom i något annat journalistiskt sammanhang i rikspressen”.
Grattis!
Jag vill också passa på att dela ut två utmärkelser till. Den första Valterego Awarden, för “årets bästa Icke pokerrelaterade blogg, går till signaturen Vilse och hans briljanta betraktelser bakom utlåningsdisken på ett svenskt småstadsbibliotek på bloggen vilseblandbokhyllorna. Den andra Valterego Awarden, för “årets bästa pokerrelaterade blogg, går till sillidillen.com. Motiveringar till utmärkelserna hittar ni på min länksida.
WSOP blev för andra året på raken ett fet jävla besvikelse ur svensk synvinkel. Förutom Björin var det inte mycket i resultatväg som intresserade mig. Dessutom lyckades man göra finalbordet om möjligt än mer ointressant genom att flytta på det. Ett plus dock att en skandinav vann, och att Demidov stod för någon sorts bragd i och med en andraplats i main event, och en tredjeplats i WSOPE. Sen blev det en storm i ett vattenglas för att Scott Nguyen drabbades av taskigt ölsinne i “genlemannasporten” poker.
Stanislav Alehkin. Foto: Fredrik Ivarsson / Poker.se
WSOPE, ja. Det var årets coolaste pokerhändelse. Finalbordet var dramaturgiskt perfekt, och det var fascinerande att iaktta en uppenbart skakad Juanda ta sig igenom Alekhins benhårda taktik.
Själv då? Jo, det har varit förbannat kul även pokermässigt.
2008 var året då jag faktiskt på allvar började lystra till goda råd (vad gäller pokerspelande, i övrigt så lär jag mig fortfarande bara genom fatala misstag), och nyttjade en del coachning i mitt egna spel. Även om jag spelat alldeles för lite tycker jag ändå att det gett skapliga resultat. Jag planerar att utveckla det ytterligare under kommande år, då även min vän Niqlas lovat att bistå med råd och dåd. Det är aldrig fel att fler än en att luta sig mot.
Homegamegänget har tuffat på, allt för sporadiskt men med samma spelglädje, några har kommit, någon har gått. Några inhopp i andra gäng. En pokerkryssning i början av året, och mot slutet av året fick jag leka proffs på Pokerfinnkampen i PokerTimes färger. Det var en underhållande upplevelse. Två självbetitlade invitationalturneringar hemma hos mig med suveränt trevligt klientel. Jag vågar påstå att det är svårt att få trevligare sällskap vid ett pokerbord någon annanstans i mälardalen 
Jag har gjort elva intervjuer i år, med varierat resultat. Jag är över lag nöjd med samliga men vissa blev klart bättre än andra. Jag kommer att fortsätta med min serie under 2009, och har en del namn klara redan. Personer som kommer att dyka upp i början av året är Peter “Nalle” Hedlund, Björn Isberg och Gusten Sjöberg. Kriterierna för att de ska vara i målgruppen är egentligen bara att de ska ha pokeranknytning och jag ska vara nyfiken på dem som personer.
Jag har fått ynnesten att träffa några människor i verkliga livet som jag tidigare bara känt som ett namn på en skärm, och som visat sig vara om möjligare än trevligare så än virtuellt. Jag har några människor som jag har en regelbunden kontakt med som jag ännu inte träffat, men det står högt på min priolista att ändra på det.
För er som läste min allegori om min fordonspark så har min far nu erbjudit mig en hyggligt välvårdad Volvo V70 med ett par år på nacken, mot Atosen. Han ska ändå bara åka fram och tillbaka till jobbet i den. Tack för den.
Stort tack till er som förtjänar det.
