Bränder, frisyrer och pokerstrategier för 2009. Samt en allegori om bilar och datorer
sista helgen innan jul är över, och idag är det sista jobbdagen. Sen ett par veckor ledigt. Det kommer att sitta som en smäck. Jag gick ut med ett offentligt löfte till mig själv på Facebook att 2009 skulle bli ett good hair year, och att det bästa sättet var att låta trimmern brandskatta min frisyr. Nu finns det en 6 mm pälsmatta kvar däruppe. Fint? Kan diskuteras. Ser ut som tajtsnagg brukar göra. Lättskött? Mycket.
Fick ringa brandkåren igår . Stod utanför svärfars hus och packade in sonen i bilen när nämnde svärfar påpekade att det rök från dotterns skola. Åfan. Jag säger till frun att köra hem (Vi bor bara 800 m bort), så joggar jag runt. Mycket riktigt. En fet jävla rökpelare bolmar upp från taket, och det är helt tomt på folk. Ringa 112, avlägga lägesrapport. Vänta på utryckningsfordon. Sen lämna rapport till polisen och promenera hem. Lite spänning i vardagen. Visade sig sedan btw att det var några idioter som brutit sig in och tänt på. Det är synd om människorna, som Strindberg sa.
Jag har seriöst börjat se över mina pokerstrategier för 2009. Om jag ska få någon som helst utveckling i mitt spel så måste jag ha någon sorts färdplan. Mitt problem är att jag har vissa discipliner som jag faktiskt plussar på, men sen blandar jag upp av nyfiken, hål-i-huvet och leda, och börjar spela en massa annat som jag inte har någon som helst koll på. Alternativt börjar multitejbla på nivåer och bordsmängder jag helt borde ge fan i. Och så är rullen nere i sockorna och det är bara att börja om. Ergo, jag kontaktade de två vänner i imn närhet som jag anser är absolut bäst på sit’n'go, vilket faktiskt är det spel jag har mest fallenhet för (eller suger minst på, välj själva), och bad om råd. Jag gav dem förutsättningarna för rullens ungefärliga storlek och ungefär hur mycket jag tänkt spela. Sen kom de med tips och domar. Ganska kul att råden var snarlika. Jag ska återkomma och presentera lite om mina linjer för nästa års spel, och hur jag ska följa upp det.
För övrigt är jag jävligt trött på vår så kallade maskinpark av datorer i hemmet. Jag kan berätta om helvetet i form av en liten fordonsallegori.
Vi har tre bilar i vårt hushåll. Till att börja med har jag en leasingbil via jobbet. En Volkswagen Tuareg SUV, ett riktigt jäkla monster med bra kräm, och som är fullkomligt pålitlig. Ge fan i att köra privat med den om du kan undvika det, säger bilansvarig på jobbet. Visst händer det ändå att jag kör med den ibland, för att den är så överlägsen de andra bilarna jag har att tillgå. Primärt är det dock en tjänstebil, och används därtill.
Vidare har min fru fått överta en halvgammal Saab 9-3 som var rätt okej när vi köpte den för 5-6 år sen, men som jag fullkomigt kört skiten ur. Lamellerna slirar, det ligger skräp i hela bilen, och den låter illa. Dessutom tar det tid att starta den. Har man inte bråttom och man inte måste garantera framkomst i viss tid går den att använda för husbehov. Än så länge, ska sägas. Den skulle kunna bli rätt skaplig igen, om man orkade ge den en rejäl översyn, men bilfan har blivit rätt styvmoderligt behandlad.
Sist då, så är det min egen bil. Jag köpte för ett år sen helt ny bil, som verkligen bara skulle uppfylla de mest primära behoven. En billig bruksbil. Det blev en Hyundai Atos, fullproppad med en massa reklammaterial som brandad rattmuff, och skuffen fylld av giveaways som ingen vill ha. Det är en sån där bil som man måste lägga en dag på att tömma innan man börjar använda den, och sen vet man att den funkar hyggligt tills den börjar krångla. Då är det nästan mer lönt att köpa en ny istället för att laga den man har.
Nu har Hyundaihelvetet börjat krångla, och jag som är helt jävla lost på bilar har packat in alla giveaways i skiten igen, och försökt återställa den från skratch. Jag skulle behöva nån som gick igenom hela bilen och tog sak för sak och sa: "Den här behöver du", "Den här kan du kasta", och så vidare.
