Valterego sammanfattar 2008 Del I - Populärkulturen
“Counting all the assholes in the room
Well I´m definitely not alone, well I´m not alone
You´re a lier, you´re a cheater, you´re fool
Well that´s just like me and I know you too
Mr. Perfect don´t exist, my little friend
And I tell you it again, and I do it again”
-Volbeat, “Still Counting”
SKIVA
En av årets trevligaste nya bekantskaper var det danska rockbandet Volbeat. En sympatisk musikalisk anrättning med väl avvägda delar metal, country och punk. Jag har aldrig varit hemma hos Michael Poulsen, sångare i bandet, men det känns inte som någon högoddsare att gissa att både Metallica, Danzig, Social Distortion, Johnny Cash och den store Hank Williams återfinns i hans skivsamling. Guitar Gangsters & Cadillac Blood kan vara årets skiva.
Andra släpp värda att uppmärksamma från i år är Millencolins “Machine 15″, In Flames “A Sense of Purpose”, samt Tysta Mari, “Tjugo minuter över tre”.
FILM
Jag tycker att det har varit ett rätt sunkigt filmår, men i brist på konkurrens så står Tomas Alfredssons filmatisering av John Ajvide Lindqvists fullkomligt jävla magnifika roman Låt den rätte komma in sig väldigt, väldigt bra i konkurrensen. Detta trots att filmen nog mår bäst om man inte läst boken in (som oftast alltså).
TV
Fringe fick oförtjänt mycket skit i jämförelsen med succéer som Lost och Arkiv X. Visst, ibland blir det lite väl mycket buskisvarning, speciellt i dialogerna mellan John Noble och Joshua Jackson, men fortfarande är det en jävligt bra story för oss som gillar twilight Zone-dramaturgi. Dessutom gör Jackson en habil insats. Jag förvånas av att fler inte ser hans storhet. Den lös igenom redan i mediokra US-teen-serien Dawsons Creek.
FOTO: Volbeat.dk
