Vems huvud ska rulla när spelutredningen är klar?
Så, några sista rader om spelutredningen, innan jag tycker att ämnets essens lakats ur helt och hållet.
För det första tycker jag att det är ett förbannat jävla skämt att Jan Nyrén inte ens lyckas få fakta rätt när han ska beskriva livepoker. Hans redogörelse av hur en livepokerturnering är uppbygd liknar mest någon shootoutvariant på en sajt, och inte alls den normala formen av freezoutturnering, vilket man borde förväntat sig om det nu ska exemplifieras.
När det gäller livepokern så är jag av den uppfattningen efter att ha läst det kapitlet i utredningen ett flertal gånger, att Jan Nyrén inte har kompetensen att göra bedömningar på det planet. Han har inte satt sig in i spelet tillräckligt. Han har inte rätt kännedom om svensk klubbverksamhet. Han verkar över huvud taget inte ha något intresse av att få på sig nåt torrt på sina just nu rätt våta fötter.
Att man väljer att behålla monopolet på nätpoker må väl vara hänt. Jag är inte toppennöjd med det, men jag skulle kunna leva med det. Det är försöken att inskränka våra möjligheter att spela på andra sajter som retar mig. Samt det faktum att man i utredningen inte ens låtsas om att det primärt - jo, jag säger primärt - är ekonomiska hänsynstaganden som styr. På samma förbannade sätt som när Svenska Spel hycklade om att man skippade nattstoppet av sociala hänsyn. Jo, tjena.
Läste Dan Glimnes krönika på Unibet. Visst, han skriver bra, inte tu tal om den saken, men det känns minst sagt tveksamt att dra paralleller mellan svensk spelpolitik och Nazityskland. Att förslaget luktar överförmynderi råder det väl inte så mycket tvekan om, men det måste finnas sinne för proportioner.
Likaså blir jag lite förvånad hur man i olika forumtrådar försöker få utredningen till en blockpolitisk fråga, enligt sandlåderetoriken "Så går det när man röstar blått", eller "Jävla StalinbajsSverige!" eller nåt annat kreativt. Man reducerar en väldigt lång folkhemstradition till en parentes med den typen av försök att klassificera utredningen till något dylikt. De sex hundra sidorna är en produkt av vårt lands utveckling under 1900- och 2000-talen.
Utredningen är i dagsläget inget annat än ett förslag, men inte desto mindre är det en katastrof för Pokerförbundet. En stor del av existensen är uppbyggd kring utfallet av denna utredning, och ordförande Peder Månsson har otaliga gånger hänvisat till förbundets lobbyverksamhet i samband med Jan Nyréns arbete. Ändå så sitter vi nu här med ett förslag på en enorm försämring för svensk poker.
Jag tycker att Peder Månsson är en bra ordförande för förbundet. Att sedan förbundet i sig har stora brister är en annan sak. Kommunikation och informationsspridning är en sådan. Att Lasse Kollind lämnat förbundsstyrelsen är inte direkt allmän kännedom, och inte blir det bättre av att han står kvar som ledamot på hemsidan. Man ska kunna kräva att informationen på förbundets hemsida är, om inte dagsfärsk så i alla fall veckofärsk.
Jag tycker inte att utredningen i sig motiverar något krav på Peders avgång. Däremot är det av både politiska och praktiska skäl dags för förbundet att staka ut en ny kurs. Ola Brandborns gamla käpphäst om att Svepof borde vara en ren intresseorganisation med målet att få ett spelarägt nationellt livepokermästerskap i Sverige är jag helt beredd att ställa mig bakom. Och därtill strategin att man kan arbeta för fler saker så länge alla dessa syftar till primärmålet. Skulle förbundet välja den riktningen skulle jag tveklöst ta rygg på Peder och hans följe, och gå med dem på deras vandring in i det nya okända.
I och med detta kan man också släppa representationen av nätspelarna och därtill online-SM, om inte annat som ett förhandlingsobjekt bakom kulisserna i diskussionerna om varumärket med Svenska Spel. Staten får ensamrätt till online-SM mot att de lite diskret tar bort etiketten "svenskt mästerskap" på sin vårturnering i Stockholm.
