Valterego Invitational II
Jag visste när jag klev upp den morgonen att det skulle bli en låååång dag. Way too long för att man ska orka med hälsan i behåll. Att man sedan är småklen med lightflunsan hängandes som en nyfiken granne bakom stugknuten gör inte saken bättre. Nåväl, prio ett är att få ut ungarna ur huset. Packa in le kids i bilen, och sen bege sig mot fäderneslandet. i det här fallet stavas det Fellingsbro. Appropå Fellingsbro så hörde HeFo av sig för några veckor sen och undrade vilket hotell man skulle bo på. Jadu, sa jag, ta vilket ni vill downtown. Jag har ju som man sa på sjuttiotalet spolat kröken för några år sen, så jag kunde gladeligen skjutsa dem när vi var färdigspelade framåt småtimmarna. Åhå, säger HeFo då. Finns det sånt hotellutbud i anslutning till Fellingsbro?
Say what??? När under min bloggperiod misslyckades jag att påtala att jag må vara från Fellingsbro, men att det är far från att vara nästan 35 och bo kvar där. Not that there is anything wrong with that. Jag bor i Västerås. Turneringen är i Västerås. Ergo hotellet är i Västerås.
Nåväl, HeFo och Bengan bokar Best Western, Ola har en miljard resepoäng efter alla turer, och bokar in sig på Scandic där han kan utnyttja lite såna points. Ola, ja. Killen vars far en gång i tiden var generaldirektör för Banverket, ringer på min mobil när jag dumpat barnen och återvänt hem. "Skratta inte nu, men jag tror jag är på fel tåg"
Lite snabb checkning. Håll? norrgående. Okej, i princip borde han vara på väg mot Uppsala. Där har vi en bil som är på väg från. Kliv av i Uppsala. Ta bilen. Det visade sig dock att han inte var på väg till Uppsala, utan Örebro och Göteborg. Med andra ord, så var han på rätt tåg, men tågnumret var inte samma som på biljetten.....förrän i Arboga, då samma tåg byter nummer. Hur logiskt som helst. Great SJ.
Nåväl, från fjortontiden började gästerna komma in. Min ursprungliga idé, och enligt den preliminära presentationen på facebook skulle det bli ett klart större arrangemang. Jag insåg dock att det blev en omöjlighet, och cappade turneringen på trettiotalet deltagare. Till slut blev vi tjugoåtta spelare och två bystanders. De två sistnämnda i form av min fru och hennes vän A.
Jag orkar inte traggla regelupplägg här, men i princip handlade det om en grytcup där det skulle spelas tre grundomgångar, och slutplacering 1-5 direktkvalificerade sig till finalbord, tillsammans med två inlottade vars chans att gå dit stod i direkt relation till sitt spel i grundserien. Följaktligen tjänade man på att spela bra hela vägen. Ola tog inte chansen, utan blev Lord of The Lounge istället.
Dessutom kan tilläggas att sist placerade i hela turneringen, den med minst poäng, skulle få den Unibettröja som jag enligt uppgift tiggt till mig av Micke Norinder.
För att göra en lång historia något mindre lång, så var mitt eget spel si så där. Men kul hade jag. Gästerna var en väl avvägd mix av vänner och bekanta, och ska vi ägna oss åt lite seriös namedropping och bragging fanns där en åklagare, en gammal grafittikille, en distriktsmästare i schack, en äkta arkeolog, och en svensk mästare i Alfapet. Och så så klart några habila pokerspelare. Stort grattis till den nya regerande mästaren, Karin. Well played, och en värdig vinnare även i attityd, ödmjukhet och social förmåga är en dygd. Förutom Karin fanns det tre andra personer jag fick in-real-life-möte med för första gången; TotalFarsa, Ferdi och Sillidillen. Det var utan undantag fyra mycket trevliga nya bekantskaper, som jag med säkerhet kommer att träffa fler gånger, inte helt otroligt återigen at a pokerbord close to my home.
Rent pokermässigt heter den klarast lysande stjärnan i min bok även i år Niqlas. En slutseger förra året, och en close runnerup i år, med svårare motstånd, är snyggt. Att Niklas kan spela kompetent poker kommer dock inte som nån överraskning för mig. Dessutom borde detta upplägg passa som hand i hanske för en SnG-grinder som han.
Läste i HeFos blogg att det var en blandning av lokala vänner och handplockade spelare. Det är väl sant om man ser det ur ett perspektiv. Jag föredrar dock att se det som att det var 28 vänner och bekanta till mig som var inbjudna för att spela kort och umgås. Sen råkar vissa av dem vara mer profilerade än andra i Pokeretablissemanget. Det är dock ingen grund för inbjudan.
Den stora belöningen för att arrangera nåt sånt här är kvällen i sig. Det finns inget filantropiskt över eventet, utan det är enkom en egoistisk gärning. Jag vill ha roligt, och det har jag bäst genom att samlas med ett gäng vänner och göra något jag verkligen tycker är kul.
Kvällens mest överraskade: HeFo, som upptäcker att det går att fota med rörliga bilder.
Guldkapsylen: Perfect. Hver gang.
Player of the Night: Niqlas.
Kvällens pedagog: Ola. Håller kurser i sällskapsspelet Carcassone mellan pokerrundorna.
Kvällens modigaste: TotalFarsa. Åker 80 mil ToR för att spela poker och umgås med 27 helt nya bekantskaper (IRL iaf..)
Kvällens fisk: Klyka. I alla fall på buzzet....
Helgens upprepning: "Hej, det är Ola. Jag missade tåget hem."
HeFos referat av kvällen
Sillidillens referat av kvällen
Perfects referat av kvällen
