Tattoo You
Jag, Dosa, Målarn och robMan skulle ned downtown för ett litet homegame hos målarns brorsa. Så vitt vi visste var det alles, vi skulle inte bli fler. Ack vad vi bedrog oss. Jag som aldrig hade träffat målarns brorsa räknade alltså med en ny bekantskap under kvällen. När dörren till lägenheten vi skulle befinna oss i öppnades visade det sig snabbt att det skulle bli klart fler bekantskaper. Förutom nämnde broder befann sig nämligen en handfull killar till, en tjej på några och tjugo, en två veckors bebis och en ung, men väldigt aktiv pitbull i den två rum stora lägenheten. Ett milt men inte helt oangenämt kaos alltså. vi stövlar in, riggar (Nej, inte riggar på DET sättet) bord och utrustning och börjar spela.
Intrycken då? En helvetes massa gaddningar. Våra nya bekantskaper var fullskitna med tatueringar. Det var nacktatueringar, gangstaloggor över bröstet, knogg-gaddningar, tribals. You name it. Det fanns emellertid en rätt logisk förklaring. Målarns brorsa är en av stans tatuerare, vilket torde göra bekantskapskretsen till försökspersoner mot hyggligt schyssta stammispriser.
Det är möjligt att de här killarna hade respekt för mig som person, men som pokerspelare hade de det fan inte. I synnerhet inte för mina höjningar. Det spelade ingen roll om du miniraisade som förste man in i tidig position, eller om du skyfflade in 8-10 stora blindar från mitten. Familjepotterna var mer regel än undantag, och vår gryta med återköp var slaskigare än en raggarblandad huggsnok på ishallsparkeringen i Fellingsbro.
Trots att jag bara spelade ett par potter under återköpsperioden fick jag fint betalt genom några monsterträffar som jag utnyttjade väl. Det skulle emellertid inte hjälpa. Jag rök på fjärde plats, efter en halvdan syn på Dosas ställ. Istället gjorde Dosa och målarns brorsa upp om pengarna, en kamp dosa skulle gå segrande ur framåt småtimmarna.
Jag var föga ledsen över den förlusten; istället blev det en kväll som verkligen var vad livepoker ska vara när det är som bäst. Ett socialt möte med intressanta och givande människor. Jag borde satsa på fler såna kvällar, och färre framför burken.
