Femrätters på Bradley Ogden
Det blev en fantastisk dag igår. Av mina tretton heldagar i Las Vegas är jag ledig en och jobbar tolv, enligt schemat 6/1/6. Idag var det alltså dags för ettan som var inklämd i mitten. Jag vaknade vid niotiden på hotellet utan någon som helst plan för vad jag skulle göra med min dag. Hade dock bestämt mig för att ta mig ned till strippen och flanera lite. Tog en taxi ned, och vandrade sedan runt en stund mellan de olika casinona, och tittade bland annat på de berömda gondolerna och kanalsystemet inne på Venetian. Så småningom hamnade jag på Treasure Island, som inte är något av de fancier kasinona längs strippen, men jag ville i alla fall se hur det såg ut. Det visade sig att det skulle starta en turboturnering i pokerrummet klockan elva, och klockan var just då fem i. Som hand i handske alltså. Upp med femtio buck och reggade. n å en halv timme senare sa jag tack o adjö medan de återstående tjugo av tjugofem spelarna spelade vidare. Inte speciellt nedslagen ändå, nu kan man i alla fall säga att man varit i Las Vegas och spelat poker.
På väg mot jag vet inte var piper det till i telefonen (den där jävla telefonen är en historia för sig. Det lär bli en egen blogg om den). Det är Jens som säger att de har hyrt en cabana, vilket i praktiken är ett upphottat partytält med väggar och möblemang vid poolkanten på Caesars Palace. Där sitter de och kollar på VM-finalen. Eftersom jag är tre minuters promenad därifrån låter det som en fullkomligt strålande alternativ i värmen.
Det blev någon timmes häng där, med lite slötittande på teven, en caesarsallad till lunch, och dessutom en lektion i kortspelet 99 med Lisa. Jag blev förstås, precis som i alla andra andra kortspel inklusive poker, helt utspelad. Kul var det dock. Orkar jag, ska jag förklara reglerna framöver.
Sen fick jag den not so briljanta idén att gå tillbaka till Rio. Jag blev faktiskt en smula oroad för mitt välbefinnade på väg. Sajsen på hotellen gör att man tror att det är närmare till allt, och när jag har Caesars och de andra hotellen på strippen bakom mig på rejält avstånd, har det tamejfan inte minskat en meter till Rio. Det är 37-38 grader, och jag är otränad och utan vatten. Jag kom så klart fram och vacklade in i Rios luftkonditionerade kasino, med darrande ben och simmig blick.
Nåväl, jag tillbringade några timmar på rummet med lite slappande och ett par avsnitt av Heroes. Klockan 19 åkte finkavajen på, och sen taxi tillbaka till Caesars Palace. Där mötte jag upp med Nordicbetgänget med vilka jag skulle avnjuta ett besök på Bradley Ogden, en restaurang som tydligen skulle vara något i hästväg. En stjärna i Guide Michelin stod bland annat på meritlistan. Kukars skymning, vilket käk. Tack som fan, Jens (actually tack som fan, Nordicbet :-D)
Det blev några rundor vid trekortspokern. Egentligen ett kasinojunkiespel, men riktigt roligt. Något förenklat: Du får tre kort, dealern får tre kort. Du lägger en tvångsante, och sen kan du beta samma belopp om du slår dealern eller ej. Plus att man kan lägga på lite insatser för bonusar och skit.
Well well, en taxi hem vid elva, och ladda för en ny arbetsvecka. Nu väntar sex dagar jobb innan vi åker hem, men med vilodagen och lite ny energi ser jag fram emot det som fan.
Ta-ta for now!
