Sveriges bäste pokerbloggare...
Egentligen skulle denna blogg beröra en årsgammal jämförelse jag gjorde mellan Poker Magazine och First Poker, men när jag skrivit något stycke insåg jag att det i själva verket var på väg att bli en text om en skribent istället. Bloggen om magasinen får därför vänta någon dag eller två.
Det är ju nämligen så att jag inte bara tycker om att skriva om poker. Jag spelar för övrigt också, mer än vad folk tror ;-) Jag tycker dessutom om att läsa om poker, under rätt premisser. Därför tänkte jag passa på att slå ett slag för Sveriges, enligt min ödmjuka åsikt, bästa bloggare.
Robert "Dödarn" Lux är just nu inblandad i en tråkig incident där en privatperson anmält krönikan för att ha uttryckt sig nedsättande om homosexuella. Jag tycker att det är toppen om man reagerar mot homofobi, men det känns verkligen som om man klivit in i fel lada här.
Har man träffat Robert, och dessutom läst Dödarns dagbok, torde det stå klart att verket närmast bör betraktas som en skönlitterär skapelse. Visst, händerna är säkert spelade, och en del av händelserna som Robert beskriver är nog hämtade i verkligheten. Ändå är personen Dödarn så twistad i relation till författarens egen personlighet att jag tycker att det borde falla under begreppet fiktion, ungefär på samma sätt som en huvudsakligen uppdiktad bok med självbiografiska inslag gör det.
Med denna utgångspunkt vore det fullkomligt orimligt om Robert Lux skulle dömas för att han utryckt sig i termen "böghand", och gränsdragningen vi då får är farligt nära inskränkningar i vad som får skrivas i en skönlitterär skildring. Vill vi verkligen ha den typen av regleringar?
Alternativet vore att alla skönlitterära skildringar skulle förses med upplysningstext om att det är en skönlitterär skildring, och jag vet inte om det känns speciellt seriöst heller?
Robert Lux är i mina ögon Sveriges ojämförligen bäste pokerskribent, och om man ser bortom den teenbratiga, grinderaktiga bloggens yta, så finns det ett djup i texterna och en stilistisk kvalitet som är svårslagen. Robert har visat med andra typer av texter att han kan hantera andra stilar, och att dagboken är en pastisch. En travesti på nätpokergenerationens arketyper.
Om den här väldigt uppförstorade incidenten gör att Robert Lux tappar sugen på att fortsätta skriva, vore det en väldigt tragisk händelse, och måhända Pokersveriges mest bortslösade och missade talang. Jag tror nämligen, de tusentals läsarna till trots, att Robert är Sveriges mest underskattadepokerbloggare alla kategorier. Och därtill även den bäste.
