Läs bloggarens sanslösa blogg
“Jag är övertygad om att varje gång man är på WSOP och jobbar förkortar man livet med ett år”, sa Lasse Kollind till mig härom dagen, och jag tänker inte säga emot honom. Jag har gjort drygt 45 timmars arbete de första tre dygnen av WSOP, och det är förvisso förbannat mycket men helt hanterbart. OM det inte vore så att den förbannat jetlaggen gör att jag har svårt att sova trots att jag är sjukt trött. Å andra sidan, orka klaga, jag är i Las Vegas.
Det är också därför jag haft lite taskig uppdatering, men det borde repa upp sig.
Jag gillar verkligen Aftonbladets förmåga att lyfta ut det viktigaste som hänt ur våra bloggar. Men jo, det är jag som skrivit om Tilly, och citatet är korrekt. Jag hajade till när hon satt med en matlåda a la Tupperware i knät och mulade mat. Tyvärr glömde jag kolla vad det var i lådan, men är det inte ett uppenbart underbetyg till Rios matutbud att de stora stjärnorna föredrar Unikabox framför att tjacka något ordentligt i det faktiskt rätt digra utbudet?
Veckans överexploaterade kvällstidningsord är för övrigt “sanslös”. Numera är i princip alla summor som är mer än tresiffriga, alla känsloyttringar som är det minsta ögonbrynshöjande, samt alla aktiviter man inte gör dagligen sanslösa. I alla fall om man ska tro kvällstidningarna, och i synnerhet Aftonbladet.
Innan jag glömmer bort det: jag har blivit larvigt kär i Sabaton. Det är fan inte ofta längre man upptäcker nya band man missat tycker jag, utan man kör på i gamla hjulspår. Nu var jag ute i en polares sommarstuga och plötsligt fladdrade en låt förbi på hans spotifylista. “Vad fan är det här?” utbrister jag. Sabaton säger han, och det blev snabbt att plöja igenom bakckatalogen, och det är faktiskt helt jävla briljant. HUR har jag kunnat missa den?
Skulle jag göra en lista över dumheter jag råkat på i pokermedia ligger mediaföreskrifterna för WSOP bra till.
Jag har just varit på ett hemma-hos-besök hos Antonio Esfandiari. Det går ingen nöd på pojken om vi säger så. Via taxi tog jag mig till ett gated community vid namn Panorama Towers, och vilket jävla panorama sen. Tvåhundra meter från strippen, tjugoen våningar upp, har han utsikt över hela Vegas Skyline. Kör en intervju som blev skaplig om jag klipper bort en del tomteengelska. Bland annat fick jag en skön story om ett propbet och ett grymt korttrick serverat. Plus en flaska vatten av Antonios mamma.
Igår skulle jag göra en intervju med Stefan Mattson. Lyckades tyvärr filma hela intervjun i night vision mode. det är mycket morgonsoffanparodi över det hela, men jag funderar på att lägga upp den som blooper.
Ta-ta for now!
