Seating bull

Ända sedan min intervju med Johan "Indiscreet" Kretz har jag varit nyfiken på procedurerna med seating på den internationella turneringscirkusen. Johan själv är övertygad om att featureborden på vissa turneringar är riggad för att passa TV-bolagens underhållning. Några håller med om att det mycket väl kan förhålla sig så. Andra spelare på touren jag pratat med är högst skeptiska till det påståendet, medan ytterligare en del väl medger att problemet kan finnas, men att det i sig är en storm i ett vattenglas. "En del av spelets regler", "Ingen större möjlighet att aktivt styra själva utgången av en turnering"
För mig, sittandes bakom en datorskärm i Sverige är möjligheten att kontrollera uppgiften begränsad, det är jag den förste att medge.  Vidare finns väldigt lite i ämnet att tillgå på nätet. Naturligt nog så finns inte mycket officiellt skrivet, men även på forumen så pratas det ganska lite om seatingproblematiken i allmänhet, och seatingriggade featurebord.
ESPN och WSOP bedyrar att det handlar om total randomisering hela vägen:

"All seat assignments and re-draws at the WSOP are completely random. However, ESPN selects "feature" tables each day, which are presumably tables with the greatest public interest. Those two tables are then transferred to the main and secondary stages."

Källa: Hendonmob.com
Det finns dock en del andra intressanta aspekter kring seating värda att fundera lite kring.
Grundfilosofin kring seating har varit total random så vitt jag förstår. Sen justerar man efter hur man hanterar late registry och sammanslagning av separata startdagar och så vidare. Default är tydligen att man även slumpar efter sammanslagning. Vissa indikationer finns också på att en del större turneringar helt missat randomiseringen och bara fyllt bord efter kronologin på anmälningarna. Jag tänker inte ens gå in på problematiken i det förfarandet. Det finns emellertid andra vägar att gå än kronologi och randomisering.
Den mycket meriterade tournament directorn Jimmy Sommerfield brukar få äran för ett system ibland kallat  The seat implementing / chip balancing System. I sig är det verkligen inga konstigheter, utan handlar om att man sprider ut spelarna över borden utifrån stackstorlekar när man sorterar om. Sommerfield var enligt uppgift den förste som implementerade systemet på allvar i större internationella sammanhang. World Poker Challenge-turneringen i Reno ska tydligen ha varit betatestet. Syftet är självklart att balansera upp markerna mellan borden och utjämna. För- och nackdelar kring systemet kan diskuteras i all oändlighet.
Det finns utsagor om verkligt taffliga seatingprocedurer. Martin De Knijff berättade för mig när jag intervjuade honom om att han själv sett en hel hög med Martins Poker-kvalare kastas in på ett fåtal bord i en större turnering.
På forumet twoplustwo rapporterar till exempel en medlem att han och en vän fick platser bredvid varandra då de registrerade sig. Att de var bekanta är ju ett stort problem i sig, och saken blev inte direkt bättre av att den ene stejkade den andre. Ni kan själva fundera på om det kan ha påverkat deras spel på något sätt. Historien förtäljer emellertid inte huruvida det var en produkt av sena anmälningar eller bara vanligt seatingschabbel.
Det gängste förfarandet vid så kallad late registry är att man håller en (möjligen två) plats per bord öppen till slutet, och sedan fyller i tur och ordning med de sena indropparna. Detta för att minska risken att få två personer med relationer till varandra sida vid sida, eller ens vid samma bord initialt. Det har talats om skräckexempel där man bara fyllt in folk vid adderade bord vid late registry, även då resten av startfältet slumpats ut.
Det finns nog mycket kvar att göra när det handlar om seting i turneringspoker, och för mig kommer det här att vara ett ämne som är värt att gräva vidare och fördjupa sig i.  Med de summor det handlar om tycker jag att man kan kräva en mycket större konsekvens och ett mer proffesionellt och genomtänkt agerande för att öka förutsättningarna till fair play och lika villkor.