Marble Madness
Det är själva kuken att den här branschen är så girig att folk alltid ska förutsätta att man har någon form av baktanke när man gör något. Att ens intentioner inte kan styras av något annat än pengar.
Och nu över till något helt annat: Jag var på föräldramöte härom dagen, i dotterns förskoleklass. Fröken berättade att barnen inte fick ha leksaker med sig, men att spelkulor var helt okej. Dock fick de bara spela på låtsas, d v s om man vann fick man inte den andres kula. Plötsligt dyker termen "playmarbles" upp i mitt huvud. Till skillnad från "Realmarbles". Nu ska vi bara försöka figurera ut vilka stejksen är....
Funderar på att byta gångstil. Jag menar, man kan ju byta klädstil och kapa håret i olika varianter om man vill arbeta med sin image. Emellertid är ju ens kroppshållning och rörelsemönster så förknippat med vad folk har för uppfattning om dig, att det övriga visuella nästan kan bli underordnat. så nu laborerar jag med olika varianter av rörelseschema.
På tal om image. Budade hem en rätt schysst tröja från Ed Hardy för en billig peng. En sån där T-shirt med påsydda ärmar under, så det ser ut som om man har en tajt långärmad under. Krängde på mig den, och ställde mig i spegeln. Insåg att det där kan jag fan inte stå för. De ärmarna var inte okej. Fram med saxen, och lite hemma McGyver. A T-shirt was born.
