The memory remains
Jag tänkte väl att det var något jag missat. Kunde inte riktigt erinra mig vad det var, mer än att det var nåt bloggrelaterat. Sen kom jag på att det var en avhuggen anekdot från mitt förflutna.
"Då var det en tämligen rudimenär variant av det vi kallar Texas Holdem. Det var snarare en hybrid av Texas och Omaha, respektive No Limit och Spread Limit."
Så skrev jag i en blogg härom dagen, men kom aldrig längre i mina återfunna minnen. Jag hade ursprungligen tänkt mig att jag skulle specificera vad jag egentligen menade med det. Preomcis som i Texas fick man två hålkort, men man var tvungen att använda båda, kombinerat med tre kort från bordet. Vidare var maxbeloppet man fick höja 6 marker, sen cappades potten, och det var tekniskt en allin, oavsett storleken på den resterande potten. Någon sidopott fanns inte. Om den med minst marker kvar vann given i en flervägspott splittades resten på de resterande spelarna.
V isst, det kan låta som en charmig samling av exentriska houserules, men sanningen är den att ingen av oss kunde mer än så här. Och då snackar vi inte om juraperioden, då Diös, Turken och Hildebrand och såna människor spelade holdem i skenet av en lägereld i grottöppningen. Nej, det här var inte fler år bakåt i tiden än att jag kan räkna dem på min ena hand.
Tiden går fort när man har roligt
