Stort paket
Kom hem med ett jävla stort paket härom dagen. En kartong som jag kånkade in och smaskade upp på köksbordet. Frun undrade med rätta vad det var jag hade släpat hem.
"Det är min kärleksgåva till dig", sa jag stolt och lite pösigt. "Multimaskin, scanner, skrivare och kopiator i ett"
Konstigt nog verkade hon inte så där jätte-, jätteglad, även om hon visst kunde instämma i att hon kunde få nytta av apparaten. Men hon hade lite svårt att se kärleken i gåvan när det kom till kärleksgåvan.
"Okej", sa jag, "nämn en väninna som fått en multimaskin i kärleksgåva av sin man."
Det kunde hon förstås inte.
Fyllde 34 år igår. Det är bara ännu en dag i mitt liv som går och aldrig kommer åter. Robman med familj var över. Jag höll hov med hämtpizza. Sen fick ungarna - tro mig, det är ett huge gäng när vi mixar ihop varenda barn som finns i våra familjer. I alla fall låter det så - sen fick ungarna bygga en glassborg av valda ingredienser. Given succé. 
Min fru passade på att ge Robman en känga för att han drog in mig i pokern en gång i tiden. Han och några killar hade hört talas om den där nya varianten där man bara fick två kort. Sagt och gjort, jag började vara med. Då var det en tämligen rudimenär variant av det vi kallar Texas Holdem. Det var snarare en hybrid av Texas och Omaha, respektive No Limit och Spread Limit. Först spelades spelet med läkemedelstabletter, då en i gänget var säljare på ett läkemedelsföretag. Sen införskaffade Robman "en väldigt fin" låda med plastmarker. I dagens läge kommer man inte långt med en sån, den är bara kvalitativt något över en loppspelsrekvisita. Men då, så var det "bra jävla grejjer".
Jag blev snabbt känd som killen som inte kunde blanda. Jag kan fortfarande inte blanda speciellt bra, men jag är inte längre så jävla usel att jag yxar sönder lekarna. Konstigt, då jag ändå spelat kort regelbundet i över 20 år.
