Bloggpsykos

Dosa och jag tillbringade lunchen på Media Markt. Man blir glad av att se skiten. Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar var inte intresserad av tv-spel. Dosa skåpade ut kidsen på Rock Band och lät dem få veta det också.

På tal om Dosa så har han gjort ett fantastiskt trevligt omslag till min bloggsamling. Jag har packat ihop skiten i bokform och lagt upp den på Vulkan.se för de närmast sörjande. Det torde vara morsan och några till. Säljer jag tvåsiffrigt kommer jag att betrakta det som en succé. Titeln då? Först lekte jag med frasen "Gud spelar inte tärning", men insåg snabbt att prettovarnaren skrek högt. Istället blev det "Bloggpsykos", något jag tycker klär mina texter tämligen bra.

Jag inbillar mig inte att jag är en publicerad författare på något sätt. Vad print-on-demand-tjänsten Vulkan gett mig är en möjlighet att packa in mina tankar i en schysstare förpackning än 100 utskrivna A4-sidor, vilket gör det klart lättare att läsa.  Det är fortfarande inget annat än Valteregos bloggar, om än snyggare inslaget. 
Här finns länk till boken på Vulkan.
Jag lät min fru skriva förordet. Det gjorde hon på följande sätt:

"När jag träffade Erik för tio år sedan var det NHL-hockeyn som var hans stora förälskelse (förutom jag själv). Han ägnade NHL massor av tid, läste & lyssnade på allt, kunde alla namn och alla spelarresultat, han gjorde listor, diagram & statistik, han diskuterade och snackade hockey med alla som ville lyssna - och med många andra också. Att spela själv var det inte tal om - han kan knappt stå på ett par skridskor. Men han var passionerat engagerad, jag var hyfsat imponerad.

Lite senare blev hockeyn utbytt mot kampsport; Erik provade Kung Fu själv några gånger, men hade nog inte den rätta fysiken. Han läste, tyckte och tänkte dock en massa kring kampsportandet i världen och engagerade sig i allt han kom över i ämnet.  Kärlekshistorien med kampsportandet blev ändå då ganska kort och för ett par år sedan var det svensk punk som tog plats i Eriks hjärta och hjärna - punken skulle genomlysas, systematiseras, debatteras, diskuteras och utredas. På väggarna i vår blivande barnkammare ritades det upp tidslinjer och listor över den svenska punken, Erik intervjuade och hade kontakt med många från den svenska punkscenen och la ner sin själ i deras musik och deras berättelser. Samma passion visades snart även för countrymusik och musikrecenserande - allt med samma engagemang och hängivenhet. Att själv spela musik har han aldrig gjort särskilt bra, trots några tappra försök på både gitarr och bas. Det har alltid varit skrivandet som varit Eriks grej.

2006 flyttade pokern in i vårt liv och blev Eriks nya, stora förälskelse (vid sidan av mig). Han har väl alltid spelat kort, men först den varma sommaren för två år sedan blev han "biten" på allvar. Nu var det detta som gällde och med brinnande iver lästes, tittades, skrevs och diskuterades poker, poker och poker. I vårt nyinköpta hus paxade Erik loftet som "arbetsrum" - här hamnade datorn, tidningarna, pokerböckerna, spelmarkerna och kortlekarna. Snart spreds dessa böcker och marker i hela huset, som leksaker till barnen och som lektyr i alla vrår. På kvällarna och nätterna hamnade Erik framför sin dator där han satt och knapprade ivrigt och högljutt. Han skriver väldans hårt på tangenterna och samtidigt kan han aldrig sitta still - han satt gärna på huk med fötterna på sittdynan eller så åkte han rastlöst fram & tillbaka över golvet på sin hjulförsedda skrivbordsstol - ovanför mitt trötta huvud som försökte sova i sovrummet under loftet. Skrapet från stolshjulen och slamret från tangenter och kaffekoppar blandades ofta med utrop och suckar - det var då något han upprördes över eller blev lycklig över. Det var nog inte så ofta eget pokerspelande som fick honom att låta; det mest engagerande var bloggar, foruminlägg och annat som skrevs eller tycktes i pokervärlden - en värld ganska långt från min. 

2007 blev pokerbloggandets år i vårt hus och jag förstod att pokern nog flyttat in för att stanna - som en vän till familjen på något sätt.  Ingen vän som jag själv känner så väl, men fått höra allt om genom min livskamrat. Jag kunde ibland bli både trött och lite avundsjuk på all den tid och allt engagemang som pokern och bloggandet fick, men ju mer jag själv läste och lyssnade desto större blev min förståelse och min stolthet.  

På vårt loft är nu det rangliga bordet utbytt mot ett snyggt pokerbord med filtyta och vadderade kanter, den gamla datorn är ersatt av en bärbar med tystare tangentbord, stolen är utbytt mot en utan hjul och suckandet från Erik har minskat något. Skrivandet, passionen och entusiasmen finns dock kvar. Oförminskat. Men mindre störande för min nattsömn.

Och jag är mycket imponerad och stolt över honom.  Som alltid.

 Liza Zeeck Rosenberg,

Eriks fru och kärlek, vid sidan av pokern

PS. Min egen poker-erfarenhet är följande: Ett fåtal gånger på 80-talet spelade jag kort med mina klasskompisar och jag har spelat Texas Hold´em två gånger i mitt liv - båda gångerna vann jag och gav Erik storstryk. Han säger att det inte räknas eftersom det var en sen kväll i sommarstugan och inte gällde pengar. För mig räknas det visst - och jag är därmed obesegrad familjemästare! D.S."

Funderar på att lägga upp intervjuerna på Vulkan också förresten. Det kräver dock lite mer förarbete. Jag behöver infotexter om objekten, lite schyssta fotografier, och framför allt godkännande från berörda parter.
Ska nog ta och skriva en blogg om pokerforumens / -kommuniteternas förestående död. inom kort...

Jag missade två saker i mitt manifest häromdagen: jag ska sluta snusa. Jag ska köpa mig ett Xbox 360. So be it.