Manifest
Så, då är man igång. Realiteten är över över mig, och semestern är en svunnen tid som sakta transformeras från verklighet till myt och legend. Tvättmaskinshelvetet, det nya alltså, skiner i tvättstugan som ett laundristiskt underverk. Fan vore väl annars, ett sånt brännsår som det rev upp i plånboken.
Jag avlägger lite löften inför hösten. Någon sorts manifest för att bli en lite bättre människa.
Jag ska anstränga mig för att göra mitt bästa. Jag ska bli lite mer konkurrenskraftig på mitt jobb, lite mer anställningsbar, lite professionellare.
Jag ska ha good hair days så ofta jag kan. Jag ska bära offensivare kläder. OCh rensa ur de som jag inte känner mig riktigt, riktigt bekäm med. Jag ska bli lite mer fåfäng.
Jag ska slaska mindre och tänka mer när jag spelar poker.
Jag ska skriva bättre och mer genomarbetade bloggar, och inte vara så slö. Jag ska vara ambitiös och väga mina ord i intervjuerna. Jag ska vara modigare, spetsigare och lite, lite mer kreativ i mina texter. JAg ska blogga regelbundet, försöka skriva något varje dag. Kanske lite mer oberoende.
Jag ska utveckla mitt skrivande, och driva de projekt som leder mina planer konsistent framåt.
Jag ska inte hålla käften.
Jag ska svära lite mindre när mina barn hör det.
Jag ska ha mer tålamod med mina medmänniskor. Färre människor än jag tror är idioter.
Jag ska träffa folk som ger mig något in real life lite mer.
Jag ska också försöka komma ihåg att jag är gift med världens vackraste människa.
Jag ska le lite oftare.
