Bidde're nån bidé eller?
"Har spanat in ett badrum på blocket. Finns i Västerås. Tänkte du kunde gå ner och tjacka're åt mig", säger Torsknacken som gjort ett av sina inte allt för frekventa samtal från Göt-la-borg. Staden som uppfann fisklukten. Ena änden av en axel där frutte di mare är den andra.
"Badrum, säger du. Snackar vi ett sånt man går in i? Med mugg, porslin och badkar och stora paketet? Tutti?", säger jag och börjar kvickt att känna mig trött. Det visar sig emellertid att vad torsknacken egentligen pratar om är inget komplett badrum, utan en möbel, nån typ av skåp i trä med infällt handfat.
"Jo, precis!", utbrister Torsknacken entusiastiskt, "En bidé!" För fan, en bidé är ju en sån som sprutar vatten i röven när man har bajsat, förklarar jag trött. Pjäsen som killen nu tappat bort namnet på är inget annat än en kommod. Ett skåp med infällt handfat, som sagt.
"Kommod?" Nu hör jag hur Torsknacken tänker så det gnisslar i andra änden luren, "Är inte det nån sorts ödla? Som en krokodil?" Jag orkar inte förklara att han antagligen tänker på en komodovaran, utan nöjer mig med att förklara att det heter kommod, och inte bidé alltså.
Sagt och gjort. Ner till nån jävla lagerlokal på stan, bristfällig vägbeskrivning. Tre lax i betalning för nåt som torde vara värt mycket mer, och sen börjar jag baxa in helvetet i skuffen på Forden. Då ringer telefonen igen. Torsknacken.
"Tjena. Glömde säga att bidén är öm. Var försiktig så du inte skadar jakarandainfällningarna." Jag skriker något om att det heter ömtåligt och inte ömt, och att jag börjar tröttna på kommoden. Det är nämligen en kommod, inte nån jävla bidé!
Man blir så trött.
