SM och Svepof
Låt mig till att börja med gratulera tre värdiga svenska mästare.
Micke Norinder inledde SM med en tredjeplats i mörkpoker, och gick sedan och vann Omahaturneringen.
Birgitta Johansson må vara första kvinna att vinna mörkpoker-SM. Det är inte så konstigt, hon är i mina ögon den överlägset bästa kvinnliga svenska pokerspelaren. Jag tycker emellertid inte att det är speciellt intressant att fokusera på att hon är kvinna, utan att hon vann en turnering med i och för sig inte speciellt många deltagare, men desto tyngre motstånd. Någon form av svenskt Hall of Fame skulle man kunna säga.
Ola Brandborn borde redan nu kunna kalla sig svensk mästare i satellitturneringar (förutom att han även innehar Sm-tecken i Omaha och Americana), om det fanns en sådan titel. Väl på plats på de stora arenorna har han ofta också öppnat på strålande sätt, för att sedan gå in i väggen under andra dagens spel. Nära skjuter ingen hare, men nu var det bulls eye. Point blank. I en turnering där merparten av de stora namnen deltog, och med ett högintressant finalbord som bland annat bjöd på Nebuchad, Ghena Dawoud och Jörgen "Joggystyle" Pettersson. Helgens ljusstarkaste stjärna skulle emellertid visa sig vara Ola Brandborn.
Det fanns många vinnare på SM, förutom de som gick hem med mästarringarna.
Unibet måste nästan ha kissat på sig av lycka när redan kontrakterade Micke Norinder visade att han inte bara är utrustad med en stor käft, utan faktiskt kan prestera när det verkligen gäller också.
Poker.se / pokerforum ser nog marknadsvärdet i att deras galjonsfigur Ola Brandborn inte bara är en av Sveriges främsta pokerteoretiker. Numera är han också, i alla fall på pappret, Sveriges bästa No Limit Holdem-spelare.
Ongame som arrangerade satelliten Ola tog hem, har plötsligt proof på att det lönar sig att spela hos dem.
High5Action-poker har redan nu i sin marknadsföring dragit nytta av att Ola är aktiv på sajten.
Christer och Birgitta har sin egen pokersajt, och plötsligt också fullständig och exklusiv rätt att utnyttja en svensk mästare i mörkpoker i marknadsföringen.
De kommersiella aktörerna gnuggar händerna. Santa Claus is coming to town.
Måste nöjda torde emellertid Svenska Pokerförbundet vara. Man har gått ut på bred front. Medlemsavgiften är slopad, Svenska Spel är stämt och man håller alla tummar man har för att domslutet i Sveriges största rättegång ska gynna hobbyarrangörerna, och de som vill spela livepoker utanför Cosmopol. Pokerförbundets framtid må vara oviss, men jag tror man vann en enormt viktig delseger i helgen. Det kan på många sätt ha varit ett historiskt SM.
I samtliga tre discipliner fick man nu namnkunniga, i branschen tunga namn, som alla är respekterade och dokumenterat duktiga spelare. Plötsligt har man tre språkrör i vilkas intresse det verkligen borde ligga att promota Pokerförbundet och deras mästerskap. Ola Brandborn och Mikael Norinder har dessutom etablerade plattformar att föra ut sina åsikter på. Norinder på sin blogg i First Poker, och Ola på poker.se / pokerforum. Jag tror att Peder Månsson, ordförande för Svenska Pokerförbundet är tämligen nöjd över dessa vinnare, och även om han aldrig skulle erkänna det offentligt tror jag att han är väl medveten om hur mycket mer dessa namn är värda i ett marknadsföringsperspektiv än namn som Loc Ly och Roland Gradert. Grattis Peder.
Det är väl på sin plats att gratulera alla de som kan börja räkna hem avans på dessa tre svenska mästare i det största av kortspel. Jag tycker också att det är på sin plats att gratulera och tacka en samling rapportörer som utfört sitt arbete på ett strålande sätt. Schneidarn och Baronen har förgyllt Prosharks med något som jag inte vet hur jag ska definiera det, men jävligt roligt var det. Mauritz gav pokerskvallerjournalistiken ett ansikte på poker.se, och gjorde det med en enorm glimt i ögat. Sist men inte minst, så visade Juggler hur man liverapporterar. Hans arbete borde vara studiematerial om man gör en kvalificerad yrkesutbildning för pokerskribenter. Ni fyra var SM:s största behållning förutom titelerövrarna! Hail to the chiefs, som John Fogerty sjöng.
Främst vill jag dock gratulera tre pokerspelare, som var och en på sitt sätt har stått för en stor bedrift. Jag lyfter på hatten för er. Grattis Micke. Grattis Birgitta, och sist men absolut inte minst, grattis Ola, som innehar Sveriges just nu finaste pokertitlar. Skribenter och pokerpersonligheter till trots, så är det till syvende og sist ett kortspel, där det faktiskt är vinnarna vid bordet som räknas.
