The Irish invasion
Att Noel Furlong vann main event i World Series of Poker 1999 är måhända föga förvånande. Att han var en av fyra Irländare bland de 14 bästa spelarna är möjligen något mer ögonbrynshöjande. Vidare kom dessutom tre av dessa till finalbordet. Bästa placeringen förutom Furlongs var Padraig Parkinsons tredjeplats.
Än mer fascinerande att förutom de fyra irländarna återfinns endast en icke-amerikan bland de 36 spelare som inkasserade prispengar i turneringen. Schweizaren Chris Bigler kom på femte plats.
Noel Furlong är ingen duvunge. Han har bland annat vunnit Irish Open två gånger. Under WSOP 1999 lyckades han förutom med main event-segern också med att ta sig till ytterligare ett finalbord. dessutom lyckades han tio år tidigare att ta sig till det legendariska finalbord (which ain't?) då Phil Hellmuth effektivt stoppade orientexpressen Johnny Chan från att ta sin tredje raka världsmästartitel. Utöver det kan kan Furlongs WSOP-, EPT- och WPT- framgångar sammanfattas med....noll och fimp.
Tredjepristagaren Padraig däremot, har radat upp framgångar i 'the big three'. Han är trea på Irlandslistan (Furlong är femma), endast slagen av nordirländaren Marty Smith och världsspelaren Andy Black. Tredjeplatsen i WSOP 1999 är den enskilt största turneringssegern, även om han så sent som 2006 tog en tredjeplats i det WSOP-event som Mats Rahmn erövrade ett armband i.
Vad som är intressant är att det irländska inflytandet i WSOP 1999 inte avspeglas i något annat event än just main event. Då jag inte var på plats och inte har tillgång till andra listor än just payouts så är det i och för sig svårt att avgöra om det beror på att irländarna prioriterade just main event. Samt huruvida de var så pass många startande till antalet detta år, att dessa fyra cashouts från Irland just bara återspeglar detta?
De svenska färgerna i WSOP 1999 försvarades främst av Ken Lennaard och Chris Björin. Sistnämnda hade ett riktigt bra år med tre cashar, varav två finalbord. Ken fick nöja sig med en sjuttonde plats i Pot Limit Omaha.
När Furlong tog hem världsmästararmbandet var han den tredje ickeamerikanen att lyckas med bedriften. Britten Mansour Matloubi var den förste icketransatlant som vann VM i det kanske mest amerikanska av spel. Året var 1990. Åtta år senare togs titeln av en av WSOPs stora legender Scotty Nguyen, av vietnamesisk nationalitet. Efter Furlong har ytterligare två icke-amerikaner blivit världsmästare i poker: 2001 var det Carlos Mortensen från Spanien, och fyra år senare Joe Hachem, Australien.
Nåväl, åter till den irländska dominansen , som bloggen faktiskt skulle handla om, och inte den faktiske vinnaren. Före 1999 hade inget land utom USA lyckats med att ha mer än en spelare på topp 20 i main event. På de åtta VM som spelats efteråt har det fyra gånger hänt att något annat land haft mer än en cashout på topp 20. Tre gånger har ett land haft tre representanter. England gjorde det 2002 och 2005. Sistnämnda år lyckades också Sverige med samma bedrift då Oskar Silow, Ayhan Alsancak och Daniel Bergsdorf slog sig in.
Varken före eller efter 1999 har emellertid något land fått in fyra spelare på topp 20. Det gör den irländska invasionen i Las Vegas unik.
Måhända är dessa fakta bara en slump och sammanhang som skapats av en marknadsanalytikers trasiga och rastlösa hjärna, men i vilket fall så roas jag av den här typen av spekulationer.
