...och så blev det morgon den andra dagen
Gomorron, gomorron i kör!
Vaknar upp i en säng som inte är min, och tänker tillbaka på en gårdag som mest var en resa. Jag passar på att inflika, mest för sakens skull innan jag glömmer det och min lilla putslustighet växer till ett rejält debacle, att sängen var hotellets. Jag var ensam i både den och rummet.
Jag tycker om att resa. Lämnade hemmet vid åttatiden i morse. Några tåg och två timmar senare stod jag i avgångshallen på Arlanda. Visste ni att de tar 42 spänn för snuset där? Det är ett jävla rån. Vid lunchtid sitter jag i alla fall på ett av Lufthansas plan, destination Munchen för mellanlandning. Placering nånstans i mitten av flygplanet, insprängd i vad som skulle kunna vara en sextioårsfest. Mängder av glada och framför allt högljudda svenskar svärmar runt och trycker armbågar och arslen i ansiktet på en på väg fram och förbi. Oavsiktligen får man förmoda, men still en smula irriterande. Till höger en gravt flygrädd kvinna som frågar om allt "verkligen ska vara si, och se ut så?". Svaret är i allmänhet "ja". Någon gång leker jag med tanken att titta upp och lägga huvudet på sned, och säga "Hörde du det där?" och se RIKTIGT oroad. Bakom mig och tillvänster har jag nyförlösta barn, uppskattad ålder nånstans mellan en och fem månader. De låter mycket och länge.
Men ändock; jag tycker om att resa. Man får prata skolengelska och vara artig. Det känns vuxet på något sätt.
I transithallen i Munchens flygplats hittar jag ett nätuttag för att ladda bäreburken en kvart. Under tiden tittar jag på wrestling på en storbildsskärm. Det känns overkligt. Jag smakar på någgra tyska fraser för att se om skolglosorna sitter. Achtung! Raus, raus! Gewesen! Zuruck? Anchluss!
Ombord på nästa plan. På en plakett på vägen står att läsa att det är döpt efter staden Magdeburg. Det är en ort som jag aldrig varit i, men namnet ger mig associationer av pensionär. Ungefär som "Magdeburg - Home of the really, really old people. Really".
Ombord på Magdeburg fick jag byta plats med en riktigt gravid kvinna, som tydligen inte fick sitta vid nödutgångarna. Ingen nackdel för mig, som genast fick lite mer benutrymme. Framför mig sitter nu en grekisk-ortodox präst. Kommer av någon anledning att få bilder framför mig av Lapproffe i begravningsklänning.... dessutom minns jag plötsligt de två katolska nunnorna som av någon helt oförklarlig orsak åkte fram och tillbaka på den finlandsfärja jag och Jodan spelade poker på i senvintras.
Tittar mig omkring och konstaterar att plomberingarna på alla fyra nödutgångarna är brutna. DET känns ju betryggande. Eller så kanske det bara är nån som gjort sig lustig och klistrat på lite tejp och skurit av.
När vi kliver in på Atens flygplats möts jag av Vangelis 'Conquest of Paradise' i hörlurarna. De kan det där med storvulna välkomnanden, grekerna. Det är inte bara ruiner, retsina och jovialiska män i stickad mössa som dricker olivolja.
Tolv timmar efter avgång står jag i nördarnas rike på vår användarkonferens och pratar med andra nördar. Innan kvällen är över hinner jag och ett tjugotal andra skandinaver gå ut och ta en bit käk på en närliggande taverna. Sen sova.
Vaknar idag ca kl 07. På dagsschemat kan man bland annat hitta praliner som "Mining Dutch History: Researching Public Debate in the Nineteenth Century" eller "The Predictive Enterprise: Driving Profitable Growth".
Jag sätter på mig mina glasögon och miniräknarklockan och går ned mot frukostbuffén. Au revoir.
